… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Senaste

Kyrkorummets teologi utifrån de medeltida muralmålningarna S:ta Anna kyrka Kumlinge

När vi stiger över tröskeln till S:ta Anna kyrka stiger vi in i en annan värld på många olika sätt. Inte bara så att vi stiger in i ett invigt och heligt rum där vi möts av takvalv som murats i form av stjärnor och där takvalvens alla ribbor blommar ut med rankor och slingor, rosor och blomregn.

  • Utan även så att här sker ett grundläggande perspektivskifte. Och detta perspektivskifte skapar ett kyrkorum som samspelar med en levande mässa och liturgi  på ett förbluffande sätt.  Förra ärkebiskopen i Finlands kyrka John Vikström har under många år firat sina sommarsöndagar på i S:ta Anna kyrka och utbrister: Jag har firat mässa i så många kyrkor men ingenstans har mässan känts så meningsfull som i vår kära S:ta Anna”.

Vad handlar det här perspektivskiftet om?

När vi väl sett oss mätta på girlander och rankor, eller  såsom Valdemar Nyman skriver ” sjögräs och alger. Av maneters antenner och snäckdjurs silhår”, upptäcker vi att bilderna i S:ta Anna kyrka verkar var barnsligt naiva. I målningarna saknas nämligen det perspektiv som vårt öga vant sig vid både i bibelillustrationer, konstverk och vanliga fotografier.

Här saknas centralperspektivet, det perspektiv som vi alla övat oss på under skolans tecknetimmar , där vi placerat oss själva först och ritat husen utifrån den plats mitt öga är och  längs med gatan minskar husens storlek allt mer ju längre bort ifrån mig de är. 

Den ryske 1800-tals teologen, fysikern och filosofen Pavel Florenski säger att han inte kan gå med på att världens mittpunkt är det Jag (skrivet med stort J) som betraktar den. Dvs det Jag som ofta drar till med formuleringen Skönheten finns i betraktarens öga.

I S:ta Anna kyrka verkar det som om alla figurer är lika mycket i förgrunden. Vill man understryka att den ena är bakom den andra så gör man det helt enkelt så att man låter figurerna överlappa varandra.

Så när vi nu stiger in i S:ta Anna kyrka så sker här bara ett perspektivskifte  inte mellan historia och nutid, mellan värdsligt och heligt. Här sker ett paradigmskifte .

Vi träder in i ett rum där jag som betraktar bilderna inte längre är världens mittpunkt eftersom bilderna inte är målade utifrån subjektets, betraktarens öga.

Perspektivet är det motsatta. Betraktaren, subjektet är bortom bilden, är det heliga Mysteriet ”  vars omkrets är ingenstans och vars centrum är överallt”.

Här dansar Treenigheten fram  sin närvaro, precis som ljuset som flödar in i rummet och avtäcker alla dolda rikedomar, här dansar Treenigheten fram sin närvaro i rummet, i oss och vi vill bara tillsammans med änglarna tacka och lova.    

Bilderna är alltså precis som ikonerna ett fönster. Men inte ett fönster genom vilket jag skall se på andra sidan, om vi tänker så , att vi genom ikonens fönster får syn på himmelska ting så är vi kvar centralperspektivet

Fönstret är den plats där ljuset strömmar in, där himmelen dansar fram .

Så medan de italienska renässansmålarna som Botticelli och  Brunelleschi utvecklade och förfinade det LINJEPERSPEKTIV som redan de gamla grekerna använde vid teaterdekorationer och illusionsmåleri för att bedra betraktarens öga och samtidigt som  ALBERTI skrev sin bok om centralperspektivet så målades S:ta Anna kyrka helt i enlighet med NÄRVARONS PERSPEKTIV.

Det här betyder att S:ta Annas muralmålningar dansar fram himmel under takvalven, ner mellan bänkarna, in i fönsternicherna, upp mellan altarblommorna plockade ute på gravgårdens rosenbuskar och omsluter på alla sidor den församling som är samlad att ta avsked av sin kära, dansar fram i barnet som föräldrarna bär fram till dopfunten och i de som knäböjande tar emot bröd och vin… , till och med uppför predikstolen dansar Treenigheten fram.

Sådan är kyrkorummets teologi utifrån de medeltida muralmålningarna S:ta Anna kyrka Kumlinge.

Inte sällan blir konfrontationen total när vår västerländska religiositet med sin logiska, rationalistiska beskrivning av värld och himmel med hjälp av dualistiska begrepp som kropp och själ, himmel och jord, synd och heligt, gott och ont erövrar kyrkorummet. Och i skruvstädet mellan den dansande Treenighetens levande närvaro och den religiösa dualismen töms kyrkan på folk. Inte helt… människor älskar att sitta här i tystnad, i fred och dansen sker. Och de vet det.

ALLT ÄR ETT

Valdemar Nyman: ”Ibland är jag fjärilen som virvlar kring stockrosen, ibland stockrosen själv. Ibland är jag inte jag men allt annat. Jag är ställd utom som Gud det är. Är bara i Gud. Och den som vet att bara vara blomma, fjäril, doft och solljus i Gud han mister den rikedomen aldrig”

Allt är ett. 

Är du. Är jag. 

Är ”blomma, fjäril, doft och solljus…”.

Är nu. Gränslöst i Gud.

Detta blev Valdemar Nymans livsprojekt. I teologi. I liturgi. I författarskap. I kärlek till konst, poesi, natur. I kärleken till Åland och Finström.

Med djupa rötter i den kristna mystika traditionen, i islamsk sufism och buddhism avtäcker han en spiritualitet som vilar orörd, djupt nere under ytan av analyser, debatter och ideologiska ställningstaganden. Medan resten av vår kyrka varit fången i en dualistisk världssyn där frågor om manligt-kvinnligt, syndigt-heligt, värdsligt-andligt, gudomligt-mänskligt upptagit största delen av dagordningen, så har Valdemar Nyman dansat: ” Du ärans konung Kriste. Mitt hjärta instämmer i den men jag vet med hela mitt väsen att jag har en annan ton, en annan färg.  Jag har ett annat språng i mitt lovprisande.Som en ung råbock som bryter fram i daggigt snår. Och solen är röd i de ångande blå daggdropparna.”

Låt Ålands kyrka dansa igen!

”Det är bara känslor”

”Vi har större makt över våra känslor än vi trott”

”Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor”, säger Lisa Feldman Barrett, en av världens mest inflytelserika emotionsforskare.
”Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor”, säger Lisa Feldman Barrett, en av världens mest inflytelserika emotionsforskare. Foto: Lars Pehrson

Vi har mycket större makt över våra känslor än vi tror. Din hjärna lyssnar av kroppen och gör känslor som passar den situation du befinner dig i. Psykologiprofessor Lisa Feldman Barrett anser att det är hög tid att vi uppdaterar vår syn på känslor.

När du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett.Foto: Lars Pehrson StängNär du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett.Foto: Lars Pehrson 

Känslor är i själva verket gissningar, ett slags beräkningar av vad som ska hända härnäst baserade på vad du har varit med om tidigare. 

Det är dags att stoppa ned 1900-talets teorier om hur känslor blir till i historiens malpåse, menar Lisa Feldman Barrett. Glöm att exakt samma områden i hjärnan aktiveras när vi känner rädsla, ilska, glädje eller några andra specifika känslor. Glöm att amygdala spelar huvudrollen. Visst, ibland är den aktiverad när du blir rädd, men inte alltid. Och det finns inga speciella kopplingar för känslor i din hjärna. Mönstren ser olika ut varje gång. Känslor borde sorteras som kategorier för variation är normen, precis som det brukar vara i naturen. 

Vad kan vi lära oss av detta?

– Jo, att vi har större makt över våra känslor än vi tidigare trodde! säger Lisa Feldman Barrett.

Våra hjärnor kan hela tiden lära om och vi kan hjälpa dem på traven genom att bli bättre på att lyssna på våra kroppar.

Det är en engagerad psykologiprofessor jag når på telefon i Boston. Hon vill nå ut med sitt budskap.

– Bilden hittills har varit att du är född med ett visst register av känslor och att hjärnan är rustad med kretsar för dessa. Men det är inte så att hjärnan har olika funktioner i olika delar, som om den vore en schweizisk armékniv, säger Lisa Feldman Barrett med ett gott skratt.

Vi har större makt över våra känslor än vi tidigare trodde.

I en ständigt pågående slinga försöker hjärnan räkna ut vad som ska hända härnäst. Den gissar, beräknar, drar slutsatser. Det gäller både tolkningar av omvärlden och den inre världen. Hela tiden sker en kommunikation mellan kroppen och hjärnan, ett slags avstämning av hur kroppen har det (interoception med ett fint ord) och vad hjärnan bör göra för att skapa balans. Kroppen påverkar våra känsloliv mer än vi trott.

– Vi förstår nu att hjärnan utvecklades från början för att kontrollera kroppen. Hjärnan styr kroppens budget skulle man kunna säga, förklarar Lisa Feldman Barrett.

– Det handlar inte om pengar, men glukos, salt, hormoner och vatten. Allt vad din kropp behöver för att överleva och må bra helt enkelt, i första hand för att du ska kunna föra vidare dina gener till nästa generation.

När du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett.
När du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett. Foto: Lars Pehrson 

De här kroppsliga förnimmelserna är medfödda och filtrerar hur du uppfattar din omvärld och berättar om vi känner oss lugna, nöjda, upprörda eller känner obehag. De är ett slags barometer som berättar vad som händer i kroppen. Med enklare ord kan vi kalla det vårt sinnesstämning, som är med oss varje vaken stund hela livet.

Känslor – så funkar de

Känslor skapas i stunden och hjälper oss att fatta rätt beslut. De uppstår ur aktivitet i nervceller men inga nervceller är exklusivt ägnade för att skapa känslor. 

Samma känsla kan aktivera olika områden i hjärnan. Och olika känslor kan aktivera samma nätverk. Känslor borde snarast sorteras i kategorier. 

Din hjärna förutsåg just det du upplever precis nu.

Känslor skapas när det uppstår en stark förändring i den här så kallade kroppsbudgeten. Din hjärna försöker förstå vad som händer genom att länka ihop förnimmelserna i kroppen med tidigare erfarenheter och det som händer i ögonblicket.

– Exakt samma typ av smärta i din mage kan vara rädsla, ångest, hunger eller en magkänsla om att någon inte bör litas på, beroende på vilken situation du befinner sig i och vilka gissningar hjärnan gör om vad som är orsaken till det onda.

När kroppen inte har tillräckligt med resurser påverkar det hur vi beter oss. Vi blir tröttare, i förlängningen blir inlärningen svårare och så vidare. Inlärning är kostsamt för metabolismen.

Jag kan ändra min egen fysik och på det sättet påverka mina känslor.

– Du kan tänka på depression som extrem sparsamhet ur kroppens synvinkel. När din kropp signalerar till hjärnan att den är helt i obalans slutar hjärnan bry sig om vad som händer i omvärlden. Det förklarar symtom på depression.

Den här kunskapen kan ge en ny förståelse för hur hjärnan fungerar och andra sätt att se på känslor och psykisk hälsa.

– Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor. Jag kan, i alla fall i viss mån, ändra min egen fysik och på det sättet påverka mina känslor.

Lisa Feldman Barrett säger att hon själv anstränger sig mer för att göra det bästa för sin kropp på ett sätt som hon inte gjorde förut.

– Under mina första 15 år som forskare hade jag konstant sömnbrist, jag hade ett litet barn och jag skulle leda forskninglabbet. Amerikansk kultur är för övrigt designad för att få din kroppsbudget att gå på minus.

Nu är hon mer försiktig och ser till att sova tillräckligt, träna och ta tid för återhämtning.

– Jag försöker också odla nya erfarenheter för att tvinga mig själv till att ha en bred repertoar av känslor som jag kan göra, säger Lisa Feldman Barrett och drar lite på det sista ordet.

Göra, för det är det som är huvudsaken i den nya teorin om känslor. Vi reagerar inte med känslor, vi skapar dem med utgångspunkt i våra kroppar.

Andreas Olsson, docent i psykologi vid Karolinska institutet, och leder forskningen på Emotionlab om emotionell inlärning i sociala sammanhang, har skrivit förordet till boken ”Så skapas känslor”. Han blev själv influerad av emotionsforskningens nestor, Paul Ekman, när han gick ett doktorandseminarium på Berkeleyuniversitetet i Kalifornien i slutet av 1990-talet. Paul Ekman är mannen bakom den klassiska synen, alltså att det finns ett begränsat antal grundemotioner som är genetiskt förprogrammerade och som uttrycks på olika sätt i ansiktet. Emotionerna ansågs vara universella med mindre skillnader i olika kulturer. 

Lisa Feldman Barrett och hennes labb på universitetet i Boston satte som mål att lösa frågan om en viss hjärnaktivitet visar på specifika känslor. Under ett par decennier undersökte varenda studie av ilska, avsky, rädsla, glädje, ledsamhet och lade ihop resultaten av de knappt hundra som var statistiskt användbara i en metaanalys. 1300 deltagare har testats under 20 år. De menar att de gamla teorierna har falsifierats.

Predrag Petrovic som också forskar i neurovetenskap vid Karolinska institutet och som skrivit boken ”Känslostormar” menar att det vore olyckligt att döma ut Paul Ekmans grundliga forskning, med sin tids metoder. Både Andreas Olsson och Predrag Petrovic anser att även om vi har lärt oss att uppleva emotioner på vissa sätt beroende på bakgrund och kultur så finns det liknande sociala emotioner världen över. 

När allt kommer omkring finns det också gemensamma nämnare mellan de olika synsätten, det ”konstruktivistiska” och det ”klassiska”. Känslor har tydliga funktioner. De förutsäger framtiden, beräknar hur vi ska agera och reagera. De vägleder oss och ger signalerna från kroppen mening.

Som art har vi alltid varit beroende av att förutse framtiden. Eller i alla fall att gissa vad som ska hända härnäst. Som precis nu när du läser det här.

%d bloggare gillar detta: