… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Den stora Berättelsen

A¦ênglavalv

Den stora Berättelsen har aldrig varit död. Den har skildrats i stora katedralbyggen, den har skildrats i de stora konstnärernas målningar, den har skildrats i de främsta musikernas verk. Genom arkitektur, musik, målning, dans och drama har den stora Berättelsen om det gudomliga och om  LIVET SOM VINNER ÖVER ALLT ständigt skildrats. I dessa uttryck har människor växt upp, lärt sig … och stundvis, det var  som när människan klär upp sig för att gå på fest, som när man går  på teater. Redan hemma känner man spänningen stiga, sedan kommer man fram och går in, ser sig omkring, de vackra rummen, den underbara teatersalen… snart skall ridån gå upp.

Så var det när de medeltida kyrkorna stod i sin fulla prakt. Det var en sensation att ur vardagen i regngråa kojor och pörten, mörka, rökiga och  matosiga stiga in under valv målade i rött, i blått, i grönt, orange, guld, det var som att stiga in i en annan värld. Och sången rullade under valven, den gregorianska slingan smekte färgerna. Stearinljusen lyste i hållarna längs med väggarna. Och visst hade man blivit undervisad i vad prästen sysslade med, visst hade man ett hum om vad pjäsen handlade om. Visst kunde man den stora Berättelsen i stora drag. Men det var liksom ändå inte det viktiga. Berättelsen var en del av konstverket, fanns i målningarna, i sången, i ljusen och rökelsen, det intellektuella begripandet var inte så viktigt. Huvudsaken var att man var att man bugade, gjorde korstecken, föll på knä, tände ljus, fick se oblaten, bekände sina synder och fick förlåtelsen, det var en församling i tillbedjan och lovsång.  I bön och förundran. I de åländska medeltida kyrkorna.

Och vad var det för fel på det  då???

Ett svar

  1. Jaaa a… Inte så mycket om ni frågar mig.
    Men …. Bortsett från bilderna, färgerna, de gregorianska slingorna och rökelsedoften , liturgin kring nattvardsbordet, så var det kanske som att sitta i teatersalongen och njuta av vad man SÅG men utan att förstå ett ord av vad man HÖRDE

    24 januari, 2013 kl. 02:28

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s