De fyra grundprinciperna i teceremonin

”

Det uppges i vissa källor att det fanns kristna även i Sen no Rikyus egen familj. Enligt traditionen skall Sen no Rikyu ha tagit intryck av prästens sätt att handskas med kalken efter kommunionen. Kalken hanterades inte efter personligt godtycke utan celebranten följde ett visst mönster som är sig ganska likt fortfarande. När kommunionen avslutats gjorde prästen först en paus och sedan torkade han långsamt och metodiskt kalken. Efter att ha vikt ihop kalkduk och korporale, ställde han ifrån sig kalken och täckte över den med ett tygstycke (velum). Därpå gjorde prästen ytterligare en paus för stilla bön. Sen no Rikyu skall alltså enligt traditionen ha påverkats av dessa liturgiska gester och låtit vissa av dem bli en del av teceremonin. Inspirationen gällde inte enbart de kroppsliga gesterna utan Sen no Rikyu skall också ha påverkats av den kristna broderskapstanken. Till de fyra grundprinciperna i teceremonin, harmoni (wa), respekt (kei), renhet (sei) och sinnesfrid (jaku), lade han därför en femte, nämligen gemenskapen och jämlikheten mellan deltagarna. Det är inte möjligt att med exakthet fastställa hur mässfirandet och teceremonin har influerats av varandra på 1500-talet, men allt talar för att någon form av ömsesidigt givande och tagande har skett.” Catrin Åmell