Tystnad och mysterium

”Inte bara i Japan utan också på många andra håll i världen klagas det emellanåt på att den katolska mässan ofta firas lite slarvigt och hastigt. På så vis framgår det inte att det verkligen är ett heligt mysterium som man deltar i, menar många. Mot bakgrund av de högtidliga, mycket värdigt utförda ceremonierna i japanska shinto- och buddhisttempel framstår det katolska mässfirandet som något ganska banalt. Kontrasten är slående mellan dessa båda sätt att celebrera. Det klagas även på att mässan efter Andra Vatikankonciliets liturgireform blivit för ordrik. Intrycket av att utsättas för ett ständigt ordflöde sammanhänger med att mässan firas snabbt utan nämnvärt utrymme för tystnad och stilla bön. Det traditionen från teceremonin och dess kultur här skulle kunna tillföra är en annorlunda rytm och en annan atmosfär, där tystnaden har en given plats och där några få väsentliga handlingar utförs lugnt och stilla utan brådska. En sådan liturgisk stil skulle svara mot ett behov av mer tystnad, samling och stillhet i mässan.”