”Njut av ditt te, men ej för de dyrbara kärlens skull; teet kan smaka dig lika gott, även om du dricker det ur en sprucken kopp.” Teceremonins store reformator på 1500-talet Sen Rikyu

”I teceremonin gäller enkelhetens ideal, att uppfatta skönheten i en så enkel och vardaglig gest som att bjuda någon på en kopp te. Det japanska idealet wabi, som betecknar glädjen i att acceptera enkelheten, har i teceremonin funnit sin konstnärliga form. Wabi-idealet gäller för övrigt de japanska do i allmänhet. Vägen till förverkligande går genom det vardagliga och ordinära, inte genom extravaganser.
Även ett jämlikhetsideal återfinns i teceremonin. Oavsett social ställning blir alla jämlika i terummet. Traditionellt är ingången till terummet låg, så att man far böja sig för att komma in. Denna gest av ödmjukhet gäller alla, såväl \”höga\” som \”lågel\’ i social mening. Smycken och annat som skulle kunna tyda på en hög världslig status avlägsnas innan man går in i terummet.
Mellan temästaren och gästen utspelar sig ett unikt möte, en kommunikation – även om den sker i tystnad – som beror på att båda är maximalt närvarande inför varandra och i vad de gör. Ett sådant möte sammanfattar ett helt liv. För att använda det japanska uttrycket ichi go ichi ye är varje möte av detta slag unikt och återkommer aldrig, i varje fall inte på samma sätt.” Katrin Åmell i tidskriften Signum 1996