Hjärta talar till hjärta

Yasuji Paul Hamanka

”Det bästa av församlingens liv pågår i tystnad, inte bara i den individuella tystnaden, men i det tysta bekräftandet av varandra; i de tystnader som finns mellan psalmverserna; i  de tystnader där hjärta talar till hjärta, ”Cor ad Cor Loquitur” , och i de intensiva upplevelser av att leva nära varandra då de ibland överlåts att sjunka i tystnaden, och där sker ett  helande i större perspektiv.”

skriver min favoritnunna Anonyumos för att sedan fortsätta efter några rader:

 
”Stackars lilla snacksaliga kristendom som har bosatt sig i kyrkans liv och liturgi. Allt har blivit hyperverbalt och linjärt, platt, utan resonanser och om det inte finns någon resonans som öppnar vägen till det djupa medvetandet, då är man mer någonsin fångad i självmedvetandets korsslutning.”

samt

”Denna brist på mognad har också inneburit att det finns mycket lite förberedelse av unga religiösa för ledarskap – och det andliga livet har i århundraden lidit av ett patologisk ledarskap…”