Den heliga olydnaden

Jag har under flera års tid lagt märke till hur min tilltro det enkla och barnsliga bara har blivit starkare. För några år sedan blev jag intervjuad i radion med anledning av tsunamikatastrofen och jag minns hur hur överraskad och glad jag blev av att hör mig säga att den kristna tron är en protest!

I protest mot ondskan och mot den totala meningslösheten samlas vi och sjunger Tryggare kan ingen vara . I protest mot alla destruktiva krafter.

Och efter det har min inställning bara förstärkts. Särskilt de senaste månaderna. Den kristna tron är en proteströrelse mot att det absurda, meningslösa och det ofattbart onda. Vi säger ja till det goda, till det sköna, till det vackra livet ty ondskan skall inte få övertaget!

Den kristna tron säger inte bara nej till ondskan. Den säger framför allt ja till godheten, skönheten och det meningsfulla. I handling, i känsla och tanke.

Det blir för mig fullständigt klart när jag hör de gamla kristna hymnerna, och även när jag hör Taizésångerna, ljuda under taket i våra kyrkor.

Så blir kyrkans arbete bland utslagna, bland hopplösa, bland sjuka och döende den mest olydiga verksamhet man kan tänka sig. Upprorisk och revolutionär!

Vi lyder inte alla dessa som säger att det är bortkastat, att det är meningslöst, att det är hopplöst.

Denna heliga olydnad har evangelierna lärt oss.

Jag stolt över att jag hör till denna rörelse av helig olydnad.