Allt som är.

Den 13 maj då dagarna redan blivit långa och gryningen vaknar tidigt hade hennes familj samlat sig omkring henne.
Julian av Norwich hade insjuknat svårt kvällen innan. Hon hade fått feber, yrade och blev förlamad från midjan neråt.
Den familj hon hade kvar var där. Digerdöden hade tagt hennes far redan när hon var barn. Samma Svarta död tog två av hennes barn när hon var 19 och till sist även hennes man. Julians hjärta brast. Hon lät sina syskon ta hand om de kvarlevande två småbarnen. Och till slut överlät hon sin mans framgångsrika verksamhet åt sina syskon. Hon tänkte: Det finns ingen orsak att leva. Livet klarar sig utmärkt utan mig. Och i sina böner bad hon att den Svarta döden skulle hämta henne.Så att hon skulle få dö in i Kristus. Slippa.
Hon trodde att nu hade hon blivit bönhörd.
Tillsammans med familjen var där en präst och en korpojke med ett brinnande ljus i sin hand.Julian av Norwich skulle för sista gången ta emot den heliga nattvarden.
Hon låg med blicken fäst vid det lilla fönster som fanns i hennes självvalda eremitcell. Morgonen var fylld med ett förunderligt ljus. Allt klarare allt klarare strålade ljuset in genom fönstret. Det var som en bro, som en gång av ljus man kunde träda in i, fyllas av och tona bort.
Prästen läste liturgin, höll upp ett kors mellan Julians blick och fönsterljuset. Korpojkens brinnande stearinljus kastade sitt sken över korsets mörka framsida och Julian i feber, förlamad, såg Kristi kropp på korset. Det var inget annat än det hon såg. Och kroppen kände ingen smärta mer. Hon slöt ögonen. Under de slutna ögonlocken sjönk korsets mörka sida bort, febern försvann och den Uppståndne kom och sträckte fram sin hand. I den öppna handflatan låg något som inte var större än en hasselnöt. Förvånad betraktade Julian det som verkar vara en nöt. Så liten. Så obetydlig. Hon frågade: Vad är det?
Den Uppståndne svarade: Det är Allt som är. Det är du. Det är jag. Det är Allt som finns. Älskat.
Den Uppståndne fortsätter: Jag ger dig så många år du behöver för att bli omsluten av det lilla, det obetydliga, det enkla. Och all den kärlek.

”Allt skall bli bra
Och allt skall bli bra
Allt i tingens ordning kommer att bli bra”