… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Den gudomliga vita fläcken

Så här skall texten se ut.

”Det finns en tungans tystnad.
Det finns en hela kroppens tystnad.
Det finns en sinnets tystnad
och själens.
Det finns en andens tystnad.
Denna tystnad inträder när sinnet
upphör att låta sig ryckas med
av alla föreställningar och
då tystnaden stiger upp ur
Det som Är.
Gud är
tystnad.”

image
Skriver den syriske munken Abraham av Natphar, 600- talet.

I medlet av 1980-talet lät sig en frustrerad ung teolog och präst bli övertalad att hoppa på en pågående retreatledarutbildning. Med skepsis och en hel del fördomar reste denne meditationsutövande präst till Snoan och välkomnades av Bror Borgar och den svenska retreatprästen Gunnar Sundin. Frustrationen bara växte i denne otålige teolog allt efter att han tvingades sitta och lyssna till, jag vet inte vad. Lördag kväll brast tålamodet och den unge teologen frågade om detta med retreat bara handlar om att inte prata, inte se på varandra utan bara gå omkring som nånsorts isolerade utomjordingar, hur skall vi lära oss den tystnad som stiger upp ur våra djup? Det blev dödstyst. Den unge teologen hade brutit mot alla oskrivna lagar. Till sist tog den äldre teologen Paavo Rissanen tag i frågan och sade:
Det hände sig att en upptäcktsresande kom till en av de vita fläckarna på kartan, dvs till ett område som utmärktes av att en västerlänning ännu inte satt sin fot där. Han fann ett paradis där människor jagade, fiskade i den utsträckning som behövdes för att leva ett gott liv. Han fann ett paradis där man delade skratt, gråt, sol och vind. Upptäcktsresanden lärde sig att älska det livet i all sin enkelhet och skönhet.
Efter en lång tid återvänder han till sina hemtrakter med släkt och vänner, bekanta och bybor. Han kallade samman de närmaste till en gemensam kväll i hemmet. Han berättade för dem om livet på den vita fläcken. Om skönheten. Om kärleken. Om närheten och tacksamheten.
Efter en tid ville de övriga byborna lyssna till vad han hade att berätta. Då ritade han upp en stor karta över platsen där han levat, stigar, stenar, vattendrag, sjöar och berg. Han ritade in var lägerelden brann. Var barnen lekte. Var de vuxna jagade. Byborna blev helt fascinerade. De frågade honom om och om igen om han inte kunde berätta mera. Det blev till och med så att man var tvungna att flytta samlingarna till Brandkårshuset för att alla skulle rymmas.
Bestörtningen blev stor när upptäcktsresanden dog. Byborna visste inte vad de skulle ta sig till. Folk samlades i Brandkårshuset framför kartan över den vita fläcken och hjälpte varandra att minnas vad som sagts och vad som berättats. Till slut valde man en Ledare som memorerade allt som berättats. Regelbundet, varje vecka, samlades en växande skara och lyssnade, sjöng de sånger man lärt sig. Och allt var bra. Mycket intressant. Men en kvinna greps av längtan efter att gå i den döde upptäcktsresandens fotspår. Hon packade och begav sig iväg på den långa resan till den vita fläcken. När hon kom fram stod hon så småningom mitt i byn omgiven av människorna och till sin förvåning såg hon att hon kände igen det mesta men det var så mycket mera. Så fyllt av levande liv, mättade färger, ljud och rörelser. Hon kände igen allt men ändå inget. Det var som hon trott men så fullständigt annorlunda. Hon bara stod och tog emot. Hela hon var öga, öra, hud och hand. Och hon var likt jungfrun som blev havande. Av liv. Grönskande. Viriditas.

”Grönskan är det jordiska uttrycket för det himmelska solljuset och det är i grönskan som jordiska varelser upplever fullbordan, som är både fysisk och gudomlig. Grönskan är det lyckliga övervinnandet av dualismen mellan fysiskt och gudomligt” (Hildegard av Bingen 1098-1179).

Den berättelsen räddade Snoan i mitt liv. Den gudomliga vita fläcken. Mysteriets vetande tystnad. Och den prunkande grönska som fyller alla föreställningars och dogmers svartvita konturer med liv.

image

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s