Mickelsmäss

Det är Mikaelidagen

Barnens och änglarnas dag.
Och jag får ställa mig sist i ledet och i takt med barnkörens röster till hälften dansande följa korset och ljusen in i St. Olofs kyrka.
Mässan inleddes i den gamla kristna kyrkan alltid med procession. Hela församlingen gick sjungande in i Hagia Sofia, den heliga Vishetens kyrka i Konstantinopel.

Mosaiker i Hagia Sofia:

Hagia Sofia nu ett islamskt tempel

Processionen uttryckte att det är hela församlingen som GÖR gudstjänst. Prästerna, biskopen, diakonen är bara en del av gänget.
Men med tiden utarmades processionen till prästernas vandring in i det avskilda koret. Ja, och man byggde sakristian så småningom i omedelbar anslutning till koret och prästens procession omfattade bara några steg.
Bildkonstens centralperspektiv, dvs. regeln att punkten där alla perspektivlinjer möts finns längst bort i bilden, landade i mässan, till och med i kyrkoarkitekturen och i gestaltandes av nattvardens mysterium, mysteriet förlades längst bort i rummet, långt bort i koret, ensam med prästen.

Det omvända perspektivet som finns i de heliga bilderna, ikonerna, ritar perspektivlinjerna så att de drar in i rummet, fyller rummet med helig närvaro och sammanfaller i min blick, i mig, betraktaren.

Liturgi betyder ”folkets jobb” (λειτουργία eller λῃτουργία, av λαός / Laos, ”folket” och roten ἔργο / ergo, ”göra”). Liturgi är det omvända perspektivet i rörelse, i rummet, i procession, i evangelieläsning, i offergång, i ljuständning och nattvardsgång. Liturgi är att göra Mässa mitt ibland oss och där sammanstrålar helighet som ett mysterium i mig.

Så när barnkören idag på Mikaelidagen går i procession in St. Olof kyrka sjungande, halvt dansande hoppas jag, så gör de folkets jobb , de GÖR LITURGI ( inte hierosthurgi- prästen gör allt).