… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Heliga Anna av Novgorod

pf1f25fd90

läs vidare här:

http://wadbring.com/historia/undersidor/anna.htm

Ingegerd blir Irina
När Ingegerd blev furstinna i Novgorod var hon sannolikt i likhet med sin far kristen. Det skulle dröja till 1054 innan öst och väst skildes åt i den ortodoxa och den katolska kyrkan. Med undantag för vissa orientaliska kyrkor, kallade förkalkedonska, utgjorde kristenheten fortfarande en enhet. Nestorskrönikan berättar att det skulle dröja flera år efter ankomsten till Novgorod, nämligen 1037, innan Ingegerd undfick dopet efter östlig rit och att hon då gavs namnet Irina, ett grekiskt ord med betydelsen fred. Även om hon måste lära sig det nya språket kan man utgå ifrån att det fanns många tillfällen för henne att även i fortsättningen tala sitt nordiska språk. Handelsmännen från svearnas rike bör ha hållit det levande. För dessa var staden inte Novgorod (den nya staden) utan Holmgård, liksom Kievriket kallades Gårdarike, gamla beteckningar från den tid då de vikingarna, väringar, sökte sig från nuvarande Roslagen österut via Finska viken på vattenvägar ned mot det östromerska riket och Konstantinopel. Enligt Snorre Sturlason kom Irina att tillbringa sitt liv i Novgorod men maktens centrum var Kiev där Jaroslav bar titeln storfurste. Tack vare sina långa traditioner och ekonomiska betydelse fortsatte Novgorod att ha en särställning inom Kievriket. Det fick behålla ett visst självstyre och kommande storfurstar gjorde alltid äldste sonen formellt till dess furste och guvernör. Staden hade grundats vid sjön Ilmen, vars inhemska benämning blev Ryska havet, och fortfarande påminner i vår tid många ortnamn med prefixet – rus och – varjag inom novgorodregionen om den nordiska bakgrunden.

Irinas och Jaroslavs ättlingar lever i europeiska furstehus
Jaroslavs eftermäle i historien är positivt. Att med militära maktmedel utvidga sitt lands gränser ingick i strategin och Jaroslav utgjorde inget undantag. Hans framgångar gav honom epitetet den store men även den vise. Förutom att han gjorde sig till herre över hela det dåtida Ryssland, är hans namn knutet till en för tiden modern lagstiftning, samtidigt som han skänkte gåvor till kyrkor och kloster. I det senare stödde honom hustrun Irina. Kyrkan bar upp tionden på storfurstens skatteinkomster och kyrkobyggandet var intensivt. När Jaroslav avled skall Kiev ha haft 400 kyrkor. Ryktet om de båda kom furstar på den europeiska kontinenten att söka släktskap med dem och få något av deras tio barn ingifta i sina egna familjer. Detta fick till följd att kejsaren i Konstantinopel och kungahusen i Frankrike, Polen och Ungern blev befryndade. En dotter blev norsk drottning och en son tog en tysk grevinna till hustru.

Storfurstinnan Irina blir den heliga Anna
Efter Jaroslavs död den 20 februari 1054 fullföljde Irina en tradition för änkor i de högsta samhällsskikten, nämligen att bli nunna, att ”ta doket”, som det löd i ett äldre svenskt språkbruk. Som nunna erhöll hon ett nytt namn och blev moder Anna. Hon fortsatte att göra gott och blev i sin ödmjukhet och fromhet en central gestalt som många sökte sig till. När hon avled den 10 februari 1050 blev hon gravlagd i Sofiakatedralen i Kiev. Det dröjde inte länge förrän underverk skedde efter det att troende vid graven hade bett om hennes förbön. Därför blev moder Annas död inledningen till en lång tradition som i henne fann förespråkare och ett trosvittne inte bara hos det vanliga folket utan även bland de kommande tsarerna flera hundra år senare. Den heliga Annas bild fanns i många kyrkor och hem. Också i vår tid är hon ett levande föredöme. I Ryssland, hennes nya hemland, kan hennes sentida landsmän efter många år av gudlöshet och trosförföljelse på nytt offentligt vörda henne. Även i Sverige är hon närvarande. Kristi Förklarings rysk-ortodoxa kyrka i Stockholm har två Annaikoner. Den heliga Annas ortodoxa församling i …….. bär hennes namn och i kyrkan äras hennes ikon. På helgonets dödsdag den 10 februari sjungs följande troparion vid dagens näst sista timbön (vespern):

Som en himmelskt lysande stjärna framträdde Du från Västern.
Du förunnades antaga den ortodoxa tron
och i den frambragte Du en väldignad frukt åt det heliga, ryska landet,
heliga, rättrogna furstinnan Anna.
Du älskade Kristus av allt ditt hjärta
och Du bevarade Hans rättfärdighet och lagar.
Då vi i dag firar Ditt allraheligaste minne,
mottager vi därför genom Dina förböner
syndernas förlåtelse.

Kommentar: Ett troparion sjungs vid slutet av den sjätte timbönen (vespern), på morgonen och i den gudomliga liturgin. Karakteristiskt är anropandet av dagens helgon i början och slutet av bönen. Utformningen av bönen präglas av ett poetiskt uttryckssätt och ofta med metaforisk omskrivning med bilder ur helgonets liv.

Sven H. Gullman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s