Reformationens märkesår 1

Reformationen som kulturrevolution

”Tiden ville en omkullkastning inte en reformation. Vår så kallade reformationstid är väl den mest upprivande i vår historia: det finns avsnitt som påminner om den franska revolutionen” skriver den danske historikern Johannes Lindbaeck för mer än hundra år sedan.

Men förändringarna ute på landsbygden skedde omärkligt. Samma kyrkmålningar på väggarna, samma präster som firade mässan, samma böner i stort sett, samma gudstjänstföremål. Inte var det någon på Åland som bar ut Madonnan eller andra statyetter.

I Jomala och Kumlinge, I Sund och Eckerö tog det nog en eller kanske flera generationer innan församlingen såg några som helst förändringar. På Åland skedde förändringarna i kyrkorummen oftast pga att man ville städa upp och skapa lite normal ordning  kyrkorna. Kassera skadade och illa medfarna statyetter. Kalka över smutsiga och fuktskadade väggpartier osv. Reformationens ideologiska innehåll var politik på högre nivå. Förutom då fördrivandet av tiggarordnarna som Kökar drabbades av och nedläggande av klosterväsendet som faktiskt var en kulturrevolution som saknade motstycke långt in i 1900-talet, och som hade långtgående konsekvenser.

Men så småningom förändrades kyrkan i och med nya präster och nya biskopar.

” man tänkte från början att avskaffa alla helgdagar utom söndagar och Kristusfester men blev med tiden måttfullare. Kristi lekamensdag med dess sakeamentsprocession, då gator och torg smyckades med blommor, ansåg Luther vara den skadligaste av alla fester, eftersom den förvanskade innebörden av nattvarden. Kyrkoinvigningfesten, menade han, hade urartat till folkfest med marknad, gyckel och nöjen. Man bekämpade likaså firandet av 1 januari som nyårsdag då presenter utväxlades, vidare ljusen på kyndelsmässan och andra ljusvälsignelser, askan på askonsdagen och stilla veckans hungerdukar, palmkvistarna på palmsöndagen, övertäckande av bilder under passionstiden, fottvagningen, prostationen, och ceremonierna på långfredagen, att krypa till korset, välsignelsen av påskelden och dopvattnet, av påskäggen och andra livsmedel, av all drastiska framställningar av Jesu uppståndelse, processioner över åkrarna med bön för grödan, seden att hissa upp en Kristusbild och att släppa ut duvor på Kristi hinnelsfärd, rökelse vigvatten och allt det övriga ” gyckelverket”, liksom pilgrimsfärder och källkult
” pilgrimsvandringarna omtalas av Luther som ” skadliga och onödiga djävulens uppfinningar” osv. osv.

Ur boken ”Doften av rykande vekar- reformationen ur folkets perspektiv” 2016

Jag undrar… när stora delar av det 1500 år gamla kyrkoåret ströks (helgondagarna), när andliga övningar såsom fasta, radband, pilgrimsvandringar bannlystes, när välsignelser av dopfuntar, altaren, altartavlor och mässkläder förbjöds. När reformationen resolut strök Kontemplationen.. det ordlösa och föreställningsfria varandet inför det heliga, (det vi till vardags, med inflytande från östliga religioner kallar för meditation), och ersatte den med Tentatio, dvs anfäktelse,(kamp och vad är då reformationen annat än en tidig föregångare till de kulturrevolutioner där staten utnämnt sig till den ultimata makten och i vårt fall utnämnde kyrkan till ett civilationsministerium med uppgift att sköta folkbokföringen, fostran,lära folket läsa innantill och utantill, leva och odla. När staten till sist börjar sköta sina uppgifter och tar hand om alla kyrkans ansvarsområden, så står vi kvar med tomma händer. Det här med andlighet…vad är det? Ljungeldar mellan tinningarna i form av föreställningar, idéer samt handlingsmönster med psalmsång? Är det detta reformationen handlar om?

Vid tiden för reformationen var finska majoritetsspråk i Sveriges östra delar och delar av Norrbotten eller Västerbotten, men det användes nästan uteslutande som ett talat språk, i det dåvarande Sverige skedde förvaltningen på svenska, latin och tyska… det medeltida Stockholm var hälften av befolkningen tysktalande…så skriftsvenskan existerade och den första mässan på svenska i det nuvarande Finland, firades i Åbo 1531. Reformationen var avgörande för finskan i och med Mikael Agricolas första bok på finska språket, bla Abckiria, ABC-boken, som var en samling av de viktigaste områdena inom den kristna tron såsom budorden, Fader vår, trosbekännelsen med mera. Var Agricola lärt sig finska är oklart, möjligen var hans mor från finska inlandet…eller är det någon som vet? Men visserligen… även svenskan som skriftspråk fick en helt annan status i och med reformationen…svenskan som skriftspråk fanns långt tidigare, de svenska landskapslagarna tex..men den första bibelöversättningen (1526) satte punkt för latin som religiöst språk och blev övergången från fornsvenska till nysvenska.