Reformationens märkesår 2
Jag sjunger och skriver som en kråka… men vad är inte bättre än en stund med skrivmeditation sista dagen på året… och jag inser och förstår att jag begriper överhuvudtaget inte hur Luther tänker.
Jag förstår nu att mina förslag på ett predikofritt år i Borgå stift måste ha uppfattats som en provokation. Och jag förstår att tyst meditation, kontemplation och retreat är delar av katolicismens återkomst i vår kyrka. Efterlängtad återkomst.
Det finns mycket mycket att reda upp under reformationens märkesår.
Tänk bara på de predikningar vi hör i våra kyrkor…
Tro, kropp och kärlek ... 
Hur kunde de predikan ha så stor betydelse för Luther? Hade han själv fått höra predikan vars ord hade både ande och essens.Den kvaliteten brukar jag koppla ihop med talare som talar utifrån det liv som knådats och vävt samman i bl.a tystnad och bön. Ande och materia har fått mötas.Jag tror att đet är av stor vikt att ni teologer lyfter fram Luther i ljuset särskilt med tanke på att vi idag sätter fokus på gudstjänstförnyelse . Luther hade rätt i mycket men han hade inte hela sanningen. Reformationen får väl gå vidare men vi skall ta in i kyrkan igen det nödvändiga som kastades ut med badvattnet. Retreater,kontemplation
och andlig vägled ing. Min åsik är att andliga vägledare,som det finns brist på idag,är en produkt från tystnaden. Det blev många ord. Tack Kent att du ‘brottas’ med Luther.
1 januari, 2017 kl. 05:18