”År 1665 blev bondhustrun och allmosehjonet Karin Persdotter anmäld för spådom. Hon brukade hitta borttappade föremål åt folk mot betalning och hade troligen anmälts av en missnöjd kund. Inför rätten sade hon att hon som barn ofta varit sjuk och att sjukdomen hade orsakats av Satan. Som kompensation brukade han hjälpa henne att hitta borttappade saker åt folk. Hon kom från en släkt med många synska personer och hade redan som barn varit speciell. Så fort Satan nämndes i sammanhang med magi hade detta förvandlats från ett trolldomsmål till en häxprocess, och Psilander började genast hålla ett förhör enligt riktlinjerna från Dorpat. Han frågade om hon varit till Blåkulla eftersom hon kände Satan, och då hon medgav det gick han vidare och tvingade henne att säga att Satan gett henne sitt märke genom att bita henne i bröstet och suga blod från såret. Då hon upptäckte att dessa erkännanden förvärrade hennes fall försökte hon ta tillbaka allt, men hon dömdes till döden enligt Andra Mosebok 22:18 i bibeln ”Du skall icke låta en trollkona leva”. Hon fördes sedan till Kastelholm för att namnge de andra personer hon hade sett i Blåkulla. Slutligen namngav hon tretton personer.

En kedjeprocess kom nu igång på Åland som varade i tre år. Personer som arresterades för att ha ingått pakt med Satan och varit i Blåkulla, tvingades ange andra de sett på Blåkulla, som i sin tur arresterades. De fördes till Kastelholm, där de förhördes av Psilander och häxspecialisten pastor Bryniel Kjellenius, pastorn i Sund, som beskrevs som ”en utmärkt hanterare av trollkonor” av Psilander. De fick genomgå en kroppsundersökning, och då man hittat något märke på deras kropp som kunde anses vara djävulsmärket torterades de tills de bekände och angav andra. Maria Nilsdotter, Lisbeta Per Skarps hustru, Änkan Ebba, Margeta Mårtensdotter var bland de åtalade, och Mårtensdotter blev den sista att fällas. I mars 1668 hade sex personer på Åland blivit avrättade för trolldom.” Wikipedia