”Med tomma händer”

Fastlagssöndagsafton…

Vad har den ortodoxa kyrkans ikoner att säga oss och vår tids författare och teologer?

Är det möjligt att också skriva en ikon, att lågmält, närvarande i varje ord, i andetagen, teckna en predikan där ljuset kommer inifrån orden, där ljuset inte bara är ett sken av skickliga formuleringar?

Hos författare, som Lars Gyllensten, Göran Tunström, Birgitta Trotzig, Ingemar Leckius, Tom Sandqvist, Valdemar Nyman och många andra, möts kyrkofäder och heliga dårar. I prosadiktares texter, likt i den fascinerande åländska författaren Johanna Boholm-Saarinens bok Ellen , anar vi bortom ordens innehåll…ljus från andra stränder.

Ikon.

I  Gunnar Ekelöfs diktning, i den svarta bilden… i mörker, mörker sönderkysst, vaknar påsknatten.

Jaa a ..

vilken andlig fattigdom…

vår kyrkliga lutherdom…

Reformationen är ett samhällsprojekt som spridit sig över alla partigränser utanför kyrkan…. kvar står vi med tomma händer.

Om det ändå hade varit med knäppta.