Lutherska kyrkan ”ett mellanting mellan KGB och Socialstyrelsen” -Reformationens märkesår 5

”Men Sveriges self-made-kung hade ett instabilt förhållande till det rena evangeliska lärans företrädare. Han stabila intresse var istället makten och de mynt han behövde för, i ordets djupaste bemärkelse, till en statskyrka” att säkra den.
Reformationen blev därför från start ett huvudsakligen politiskt projekt i Sverige. Kyrkan förvandlades, i ordets djupaste bemärkelse” till en statskyrka.” skriver Per Svensson i sin artikel Arvet efter Luther i tidskriften Axess.
Han fortsätter:
Men på 1600-talet utvecklades Sverige till en teokrati som skulle få vilken ayatolla som helst att nicka gillande. Den skallade lutherska ortodoxin behärskade landet. Kyrkan blev ett mellanting mellan KGB och Socialstyrelsen, den allsmäktiga statens ögon och öron och tunga ute i byarna, på en och samma gång kungamaktens underrättelsetjänst och propagandaapparat. Luthers dåliga ryktena i Sverige beror sannolikt inte bara på Ingmar Bergmans Fanny och Alexander utan också på den polisiär roll prästerna tilldelades och tog på sig under ortodoxin. Det arvet levde kvar förvånansvärt länge”.

Ja… läsförhörens 500-åriga historia har varken ayatollorna eller sovjetstatens uppfostrare nått upp till. Samtidigt var läsförhören ett aldrig tidigare skådat bildningsprojekt. Så reformationen var sannerligen en samhällsföretelse av hög rang. Reformationen som en andlig företeelse var ju en katastrof som pietismen (med direkta beröringsytor till den katolska mystiken) och senare frikyrkorna försökte korrigera.

Och det som här i texten benämns Sverige är ju det odelade svenska riket vars östra delar innehöll landskap som Savolax, Satakunda, Nyland, Åboland, Österbotten, Åland.

”Det  är… något hårdraget uttryckt, ibland lättare att hitta Luther i samhället i stort än i den svenska kyrkan.”