Ja… reformationen sägs skapat en kyrka som var en blandning av KGB och svenska socialstyrelsen. Och visst… med den utantilläsnings pedagogik  som tillämpades vid husför, konfirmationsläsning och i senare i folkskolan så inpräntades katekes, psalmer och bibelstycken i var mänska som hade förmåga. Men kritiskt inställda frågade sig vad detta meningslösa rabblande hade för mening. Tron fann man, enligt Luther i sitt hjärta, inte i huvudet. Reformationens kyrka satsade dock på huvudet i främsta hand. Om det mot förmodan fanns någon som ville satsa på hjärtat så blev det att handla om känslolivet.

Alltså handlade reformationens andlighet om tankar och känslor. Och det är till och med så att man frågar sig idag att var handlar det då om ifall utav intellektet och känslorna inte är platsen där tron härbärgeras.

Här kommer den felande punkten.

I och med att reformationen tog avstånd från den i klostren odlade kontemplationen, tog man även avstånd till den ordlösa tystnad i människans grund, platsen för det bildlösa betraktandet och mottagandet av mysteriet i människans själ. Alltså det som i mystiken beskrevs som människans djupa delaktighet i det Heliga.

Andligheten blev hemlös och ersattes av tankar, känslor, ordrika böner, förkunnande psalmer och i allra bästa fall en icke föraktfull etisk samhällshållning.