Det kontemplativa perspektivet 1

In der Kapelle 2010

I en artikel om teologen och filosofen Anders Nygren (han som blev känd genom sin motivforskning och sin bok Eros och Agape) så skriver professorn i religionsfilosofi vid Lunds universitet, Chatarina Stenqvist, att:

”Kan vi få kunskap om det som faller utanför erfarenhet, tid och rum, det som Kant betecknar som «tinget i sig» eller om det som hos Nygren inryms i den ateoretiska sfären?

På den frågan har västerländsk tradition, ifråga om religion, utkristalliserat i huvudsak tre svar.

För det första att religionen är teoretisk, för det andra att den är ateoretisk och som en variant på det svaret, för det tredje, att religion är liktydig med mystikers unika kunskapsupplevelse.

Ett tydligt uttryck för de två förstnämnda synsätten finner vi i Basil Mitchells (red.), The Philosophy o f Religion, som inledningsvis åskådlig gör hur somliga religionsfilosofer intar stånd punkten att religionen är en vetenskaplig hypotes och alltså teoretisk, medan andra intar ståndpunkten att religionen är en icke-argumenterad övertygelse att likna vid en bild eller en skönlitterär berättelse och alltså ateoretisk. Båda stånd punkterna har sina för- respektive nackdelar. Den förstnämnda ståndpunkten äger styrkan av att vara kognitiv. Det betyder att religionen har ett sanningsvärde, det är sant eller falskt om t.ex. Jesus har uppstått. Den andra ståndpunkten har sin styrka i att ta fasta på andra sidor än blott religionens intellektuella karaktär. Religionen har att göra med känslor, inlevelse och olika sätt att uppfatta verkligheten på, det som hos Anders Jeffner för övrigt benämns som olika grund mönster. I det första fallet står sanningsfrågan i centrum, i det andra fallet står meningsfrågan i centrum. Enligt många är religion och kristen tro en absurditet om den inte innehåller sanningspåståenden vare sig dessa låter sig omedelbart prövas eller inte. Vilken människa vill fästa sitt hjärta vid något som hon inte också tror är sant? Detta argument är, håller nog många med om, starkt och tvingande.”

Men det tredje alternativet lyser med sin frånvaro i reste av den fina artikeln. Och det är klart för den tredje representerar ett helt annat perspektiv. Det omvända perspektivet. Det kontemplativa perspektivet. Alltså inte hur skall man tänka, vad skall man tro eller varför?

Utan hur man GÖR.

Mystikers unika kunskapsupplevelse kan formulera som så:

Det kontemplativa perspektivet – utsikt ifrån verkstadsgolvet, om andlig praxis.