Ikonen och ideologen del II

”Det ena ögat är sol, det andra måne”

Det måste vara en förskräcklig upplevelse att förlora sitt ena öga och därmed förlora djupseendet. Trots att hjärnan kan komplettera förlusten av det en ögat så är trots allt något grundläggande för synen borta.

Det ena ögat är sol och det andra är måne skriver Valdemar Nyman om Johannes Liliewahn i sin roman Den stora flykten. Javisst, han står mitt i den medeltida mystika traditionen och den förvaltade den binokulära traditionen och bevarade innehållet i skapelseberättelsens formulering att mänskan skapades till ” Guds avbild och till att vara honom lika.” Det ord som översattes med avbild är ordet Zelem. Zelem har sin rot i ordet Zel, som betyder skugga, tomhet, flyktighet. Månliv.

(The word Zelem, which we translate as image is related to a root ‘Zel’ which means ‘shadow’. And he word tselem itself can also mean something insubstantial, something that is nothing in particular, something that is impermanent. And that root sense of shadow suggests very strongly that the notion of imaging that is implied here takes for granted that at the heart of the image there is an absence, something less than real. ” Rowan Williams  

Det andra ögat är sol.

Solen som fyller trädkronorna, som kryper runt hörnet och jagar skuggorna på flykten, som lockar till att bara vara i solskenets värme.

Det ena ögat är måne, det andra sol.

Och skapelseberättelsens korrektion till mänskan som en skugga av det som inte syns är ordet Demuth. Det betyder likhet, att påminna om, att berätta om. Såsom liknelsen berättar om något annat än sig själv. Såsom berättelsen bygger den bro över vilken Närvaron vandrar sig in i oss. Såsom berättelsen öppnar upp geografier utanför och Innanför lyssnaren.

Och jag badar i närvarons sol,  i det livgivande, i det läkande.

(”To resemble, as in a comparison we might make in speech, even a parable. This is a representation that takes for granted continuity rather than absence. It’s a way of saying not all representation is empty or arbitrary. There is some kind of being in the other, some kind of bridge between sameness and otherness and the way in which a comparison in ordinary speech, a parable or a metaphor, may work reminds us that when you’ve talked about shadowiness and phantoms, you haven’t said all there is to say about representation.” )Rowan Williams

Så det ena öga är sol, berättelsens öppna fönster, liknelsens paradoxala geografier och solen den bara strömmar in. Förföljarna lägger ner sina stenar och går snopna hem.Det ena ögat är sol och det andra är skugga. Skuggan, den distinkta utdragna teckningen av något som inte syns. Men skuggan finns och när träden kapats ner och skuggan blir kvar över marken kan den analyseras, avbildas, dogmatiseras och formuleras så att alla kan läsa tillsammans, högt, ord för ord, hur skuggan ser ut. Så görs tron till ett beläte. Och det finns beskrivningar och jämförelser som fyller alla världens teologiska bibliotek.

”This one-eyed view has distorted theology, religion, and so-called spirituality, and worst of all, has give us the meaningless and voyeuristic word, mysticism.” Maggie Ross

Det ena ögat är sol och det andra är måne. Bara tillsammans bli de livgivande. Bara tillsammans se vi människan och människans mysterium.

Men cyklopens öga är vårt öde.

Vår enögdhet har blivit vårt kännetecken.

(”This Cartesian thinking came to have such a hold on the modern mind that we eventually came to believe that only clear and distinct ideas were true. Consequently, analytic thinking came to be seen as synonymous with reason itself and ideas that were vague, ambiguous, or contradictory simply were not true”) filosofen James Danaher.