… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Ideologen och ikonen del IV

bakfickan-816x408

Jag var på  Ålands litteraturförenings tillställning Bakfickan som är en del av Mariehamns litteraurdagar. Där framträdde ,förutom etablerade åländska författare, även två unga tjejer 18-19 år. De läste upp sina texter som de skrev på delat googledokument projicerat på vita duken. Intressant och jordnära. Livsnära. Och gripande. Och jag tänkte att det var som om man blev försatt ombord på Titanic och fick lyssna till tillsynes bekymmerslösa samtal blandat med ångest och tomhet.

De gestaltade på det minst mödosamma sätt en mycket träffande samhällsbeskrivning.

Repliker och reflexioner i en tid då samhälle, kultur och kyrka satt navigationsredskapen och sjökorten tillbaka i lådan, släckt ner på bryggan och beslutat sig för att göra vad folk gör, gå ner till restaurangen, samtala, filosofera och  dansa till Närmare mig till dig. Närmare mig. Och dig.

Generation X. Den ideologilösa generationen?  Den politikerföraktande generationen? Den utskrivna generationen?

Det är väl inget fel i det?

Var och en av oss är drabbade av samma sak i olika utsträckning. Vi har alla förlorat vårt odelade förtroende för Ideologen. Hen har ju bara tankar, idéer och föreställningar. Plus en uppsättning politiska verktyg som skall hjälpa till att förverkliga idéerna. Så?

Cyklopen med sitt förlorade öga.

Vad har vi kvar? Som präst borde jag ju då svara kyrkan! Men kyrkan är ju sin egen ideologiverkstad. En ideologi bland andra. Enögd. Som cyklopen. Men lite senfärdig att lösa de aktuella ideologiska frågeställningarna. Så även i kyrkan har man packat ihop navigationsinstrumenten och sjökortet, gått ner på kyrkkaffet och trivs mycket bra tillsammans och säger: välkommen in i gemenskapen. Hmmm?

Jaa a. Jag avundas inte Generation X. Tackar mycket för gårdagens så opretentiösa men viktiga framställning.

Men på samma gång fortsätter vi att söka efter de verktyg som man kan använda för att lösa flyktingfrågan, jämlikhetskraven mellan olika befolkningsgrupper, rättvisekrav osv. Frågorna upprör. Samhället diskuterar. Kyrkan diskuterar. Kulturen diskuterar.

En del agerar.

Nykonservatismen bland andra, verkar ibland att ha en mycket enkel och slående ideologi. Enkla förklaringar och blinda analyser. De övriga ideologierna har blivit likt åldersstigna cykloper med ett grumligt öga. Men, vad har vi kvar om vi raderar våra idéer, föreställningar och drömmar om samhälle, kultur och kyrka. Vad är kvar? Blir vi inte drivande utan sjökort, utan farleder, utan mål? Och är det inte det som redan hänt?

Generationen X visar på det.

Men. Nu kommer prästi!

Det omvända perspektivet. Det andra ögat. Marias öga. Ha Marias blick! Öppen. Fördomsfri. Tyst på förklaringar, diagnoser och ideologier.

I hennes öga landar Ängeln.  I hennes öra landar orden. I hennes kropp växer Närvaron.

Bli Maria kunde Valdemar Nyman ha sagt. Säger han i sitt himmelrik.

Nej det är inte en ideologi, inte idéer och religiösa föreställningar.

De är att bli till inifrån, att hitta den faktiska plats, den konkreta plats i mig där livet stiger fram. Där vägen är Vara. Andas. Ta emot. Där sanning Är.

Ikonens perspektiv. Att bli ikon. Genom vilken Närvaro vandrar in. Genom vilken ljuset strömmar in. Genom vilken skönheten landar  i mitt öga. Så blev Maria ikon.

Ikonen eller ideologen?

Ikonen!

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s