Ikonen och Ideologen, sista delen . Eller – hur blir de till?

Ja…Hur blir ideologen till?

Läser böcker. Går på kurser.Många kurser. Sjunger sånger. Hör till. Gemenskapen. Analyserar, reflektor och agerar. Vet. Agerar i den tid hen finns till och mot det mål ideologin utmålar. Med den makt hen behöver och erövrar. Så blir Ideologen till. Genom alla tider. Så har samhället förändrats i enlighet med olika ideologier. I enlighet med den katolska kyrkans ideologier. I enlighet med reformationens ideologier. I enlighet med arbetarrörelsens ideologier. I enlighet med liberalismens tankar. I enlighet med den fria marknadens ideologi.

Men hur blir Ikonen till?

Jaa… innan arbetet påbörjas. Stanna upp, gör det heliga korsets tecken från din panna till ditt bröst och från axel till axel. Försjunk i tyst bön. Be om nåden och gåvan att kunna förlåta dina fiender.

Med andra ord, det omvända perspektivet. Att bli öppen för något att hända.  Att bli tyst för Ordet att komma. Att bli närvarande i sitt liv. eller som en åländsk författare formulerade det ” att lyssna till sina liv”.

Arbeta noggrant med omsorg i varje lite detalj. Undvik orden. Förbli i tystnaden.

Du inte bara målar en ikon. Du ber en ikon. Du inväntar en ikon. Du övar dig att dra dig tillbaka från föreställningar, idéer tankar och ideologier. Övningen skapar  en ikon.

Så blir Ikonen till. Och skall välsignas i mässan. Placeras i det östra hörnet i rummet i ditt hem. Och där strömmar himmelens ljus in i rummet. Närvaron gör över alla broar och fyller hemmet. Och Ikonen är alltid där när du kommer hem. Hemmet har aldrig varit tomt. Där har Närvaron väntat. Du hälsar på den genom att göra det heliga korsets tecken.

Du är inte som när Elias Lönnroth 1828 i fyra månader vandrade till fots omkring i Karelen och Savolax och samlade in material till det finska nationaleposet Kalevala. Det började ryktas  att en hedning gick omkring i byarna och knackade på dörrarna. Vem var det?

Jo språkforskaren, filosofen, författaren, botanikern och medicinaren Elias Lönnroth. Med det enda epitet han fick i Karelen var; hedningen. Av den enkla anledning att han inte begrep att man först hälsar ikonen när man stiger in i ett hem. Hälsar den som alltid är hemma. Hälsar himmelens fönster genom vilket det oskapade ljuset strömmar in över bordet.

Ideologen eller Ikonen?

Ikonen!

Bliv det öppna fönster genom vilket Närvaron strömmar in. Bli den blick i vilken världen har rum. Bli den blick i vilken jag ryms. Bli Ikon som härbärgerar mig.

Hur?

Ideologen går ut i böcker, på kurser, i träning och i erövring.

Ikonen är det omvända perspektivet. In tystnad. In i rymd. In i seende.

Jo men hur?

Övning. Övning. Övning.

http://www.ncregister.com/site/article/painting-in-prayer

Tyst meditation. Dagligen. År efter år. Bara det. Kontemplation. Lectio divina. Meditativ sång. Meditativt jobb i trädgård och i skog. Tystnad. Ikonmåleri. Äggmåleri. Grewgorians sång. Och Mässa.

Ideologen eller Ikonen.

Båda. Såklart. Binokulär. Två ögon. Djupseende.

Men Ideologen behöver kyrkan inte mata. Inte ens detta Reformationens märkesår.

Ikonen däremot är helt utsvulten.

”How are these images made and how are they used? Are these images which are meant simply to express what is going on in my mind, in my psyche, in my heart? Are these images intended to open us up to something else? And that of course affects how we think about the making of images. The icon painter undergoes a formidable experience of spiritual preparation and askesis. There are prayers that have to be said if you want to paint a genuine icon and when it is painted of course, it is not hung in the gallery,it may be hung on the wall of a private home, but it’s essential usage is in church. It is a presence in a church, a member of the gathering in church. /…/So how is an image made and for what is i to be used? Is it essentially decorative? Is it liturgical? If liturgical are we taking seriously the fact that like all aspects of liturgy it intends to transform the person who sees it and reflects upon it and if it is intended to transform then the production of that image has to have something to do with a transformed practice and a transformed person.” Rowan Williams