Av kärlek pinad…

och likt alen intill kärleksgömman som av kärlek till liv, ljus och sol tar sig ur klipphåligheternas mörker upp längs med bergsväggen…

… så fortsatte sedermera universitetsrektorn Adolf Moberg att skriva och drömma om sin älskade i Kumlinge prästgård: ”Kärlekens fantasmagorier sysselsatte fortfarande min håg och alla sinnen. I barken av en stor prydlig ask i Pörtsnäs inskar jag djupt A.M.R.U.L. Stundom även vaken drömmer jag. För att undkomma dessa skadliga fantasispelprodukter beslöt jag att begynna röka tobak. Jag antog att nikotin var antaphrodisiacum – utan grund och utan följd.” skriver Moberg i sin biografi.

Men när Moberg som färdig filosofiemagister återvänder till Kumlinge prästgård var hans hjärtans längtan var inte hemma… hon var hos sin syster i Bolstaholm och Moberg skriver:

”Min oroliga sinnestämning ingalunda lugnad av genomsökande av mina bergsterasser där våra namns initialer voro inknackade gav sig slutligen luftgenom några rader begynnande:

”nu är jag här, nu har jag nått den hamn”…