Europa i kalott och staten i prästkrage

 

 

När Finlands äldsta retreatgård Snoan, i Lappvik mellan Ekenäs och Hangö, invigdes 1974 möttes verksamheten av stor skepsis. Marga Ahlqvist och Märta Sohlberg hade inspirerats av retreatverksamheten på Berget i Rättvik.  Varför var misstänksamheten så stark? Ja… delvis för att retreater betraktades som en katolsk verksamhet. Men konflikten mellan retreatverksamheten och den lutherska kyrkan är mycket djupare än så. Och mycket, mycket äldre.

Att utöva tystnad har alltid utmanat den institutionellt inriktade kyrkans teologer och präster. Anledningen är enkel: tystnadens arbete föder obetvingligt en andlig mognad som verkar omstörtande på hierarkier och institutionernas dogmer. (Det är ändå inte de kontemplativa som nödvändigtvis utmanar kyrkan, det är de kyrkliga maktstrukturerna som upplever sig hotade av något de inte behärskar och förstår).

Men vad har reformationen med detta att göra? Ja, reformationen föddes i en tradition där man blivit allt mer oförstående inför tystnadens arbete, inför den förvandling av sinnet som sker hos mänskan i mötet av Ordet, Skaparordet, som ÄR i tystnaden.

Att vara medveten om sig själv

Istället för tystnadens frukter där man i ordlös tillbedjan och kontemplation avkläs sitt självmedvetande, dvs. avkläs ifrån medvetandet om att man är medveten om sig själv,(κένωσις, kenosis), så riktades den kyrkliga fromheten mot en slags prestationskonst där man skulle imitera Kristus, dvs ett slags självobserverande och ett bedömande av framgången.

 

Europa med kalott

Påven Gregorius VII, som med genialisk målmedvetenhet i huvudsak  ägnade sig åt det politiska projektet med att stärka påvemakten under 1100-talet, sökte även efter att utöka kontrollen över människors andliga liv. De politiska konflikterna upphörde tillfälligt i maj 1074 då den världslige härskaren Henrik IV fullständigt underkastade sig påven. Gregorius utgav 1075 pamfletten Dictatus Papae där 27 kyrkopolitiska grundsatser fastställdes som grund för förhållandet mellan stat och kyrka. Men på hösten samma år flammade striden upp på nytt, sedan Henrik ingripit mot patarenerna och sökt på sin sida dra normanderna i södra Italien. Gregorius hotade med bannlysning. Henrik svarade med att 1076 avsätta Gregorius. Denne förklarade nu å sin sida kejsaren avsatt och hans undersåtar lösta från deras trohetsed. Då förklarade de tyska furstarna Henrik förlustig kronan om han inte blev löst från påvens bannlysning. Då företog Henrik sin berömda färd till Canossa  i januari 1077) och blev där återupptagen i kyrkans sköte. Påvemakten segrade och Europa bar kalott.

Men under jorden lever kyrkan vidare som en andlig rörelse och fortsätter motståndet mot att inlemmas i en helt politiserad kyrka. Som ett uttryck för detta grundas 1084, ett år före påvens död, kartusianklostret, en gemenskap av eremiter som till stor del lever, äter och ber i sina egna celler. Söndagens mässa firades delvis tillsammans. De utför tystnadens arbete i allt.  (Kartusianerna grundade sitt kloster i Sverige i Mariefred 1493.)

Men under de tre följande århundradena efter ordens grundande tillspetsades påvemaktens institutionella totalitarism. doktriner och andliga sanningar stelnade till rena formalia. Inkvisitationen godkändes 1179, förnyades 1199 och blev helt etablerad 1231. 1274 dog de två stora teologer, Thomas av Aquino och Bonaventura, som försökt skapa en syntes av tystnadens arbete och den skolastiska teologin.  Tystnaden gick in i mörkret. Och när tystnaden mörknat bort blev plötsligt alla handlingar som burit på denna tystnad, pilgrimsvandringarna, ljuständningarna, radbanden och helgondagarna till uteslutande yttre fenomen som skulle utföras, gärningar… och trons alla ord förlorade sin djupa grönska och växtkraft för att enbart fungera reflexivt och utpekande.

Lågorna i Paris

1310 tändes bålet i Paris för Marguerite Porete, författare till boken De enkla själarnas spegel, där hon skildrar hur själen genomgår sju stadier på sin väg till enhet med det gudomliga. Boken som var skriven på franska blev oerhört populär. Men den katolska makten ansåg att boken var full av heresier så mellan 1296 och 1306 blev hennes bok bannlyst och bränd på bokbål. Men boken hade hunnit översättas till ett flertal språk och levde vidare under namnet Spegeln, dock utan författarinnans namn. 1946 fann man kopior som kunde fastställas som hennes.  Porete vägrade anpassa den djupa psykologiska skildring av tystnadens arbete till poliriskt korrekta fromhetsformulerigar. Det var för henne en omöjlighet sammansmälta två väsenskilda ting, dvs tystnadens, tillbedjans och kroppens kunskap å ena sidan och det uteslutande reflexiva , konceptuella och kontrollerbara ideologiska yttranden å andra sidan. Den moderna mystikern Maggie Ross påpekar hur Porete inkarnerar Kristi sinne . ” Såsom Kristi liv och tankar hotade templets system så hotade hennes liv och tankar kyrkan..som han var provocerande, så var hon också; Såsom han förblev tyst inför sina anklagare så blev hon tyst inför sina.”

Lågorna från bålet i Paris tände lågor av tystnad hos Mäster Eckhart, Julian av Norwich och den okände författaren till Molnet. Men de vara bara enstaka röster i en allt mer kontrollerad, politiserad och ideologiserad kyrka. Tystnadens lågor slocknade. Kvar blev den tomma ideologin. En tro på tron. ( den katolska mässans rika liturgi bevarade trots allt en aning om att  det fanns en annan smak i orden, en annan lyster i ljusen. Här fanns något mer än tron på tron som i sista hand är en ”tillbedjan av oss själva och våra föreställninar” Rowan Williams).  Och ett sekel senare finner vi Luther helt fångad i sin eget självmedvetande. Långt långt borta från kenosis. Långt borta från ”Guds barns frihet”. Och med den tomma ideologin gick Luther i väggen. Ingen kunde berätta för denna universitetsman att det fanns mera i orden än intellektets föreställningar, att det fanns mera i handlingarna än prestationer. Ingen kunde svara Luther med annat än  med trosformuleringar som ledde till självbespegling och narcissism.

Där fanns ingen som kunde visa på tystnadens heliga källa där trons alla ord har sina rötter. Där trons språk i alla tider druckit grönskande växtkraft.

Kunskapen fanns inte tillgänglig. Man hade glömt vägen till inre tillbedjan som befriade människan från självbespegling och betygsättning, befriade henne från narcissismens destruktiva ok och öppnade vägen till ”Guds barns frihet”. Så följdaktligen när Luther sedan undervisade i meditativ bibelläsning så strök han den sista av de fyra stadierna,  kontemplationen och ersatte den med anfäktelse.

Reformationen var barn av sin egen tid. Barn av den romerska makten. Reformationen ruskade ordentligt om det torra trädet tills alla vissnade löv föll av och dalade ner på marken. Och det torra trädet kläddes med bibelord, läror och proklamationer. Man ersatte alla, som man ansåg, vidskepliga kroppsliga, konkreta och folkliga riter med text och intellektuella föreställningar. Och vad är trons ord och föreställningar utan rötter i tystnaden, jo ingenting annat än intellektuella ekorrhjul.

Kulturrevolutionen

Det blev alltså en kulturrevolution. Elitens kulturevolution som till största delen handlade om makt och politik. Reformationen blev till ett gigantiskts samhällsbygge där förutsättningarna för det moderna Europa skapades. Luther kidnappades av staten.

Den faktiska andliga förnyelsen av den kristna tron skedde trots allt fortfaranden i klostren med Johannes av Korset (1542-1591) och Theresa av Avila (1515-1582) i spetsen.

En stor del av det andliga livet i den reformerade kyrkan har idag återvänt till mystikerna, tystnaden och liturgin, till ikonerna, radbanden och gregorianska sången.

 

 

Staten i prästkrage

Men folket som vandrat sina pilgrimsvägar, som kysst sina heliga bilder och kors, som korstecknat sig med vigvatten innanför kyrkddörren, som tänt sina andaktsljus, för dem var faktiskt dessa handlingar fortfarande rotade i den heliga tystnaden. Och när de berövades möjligheterna att fortsätta berövades de trons former. ”Rökelse, radband, knäfall, elevation av nattvardsbrödet, karnevaler, processioner etcetera är ett kroppsspråk nära förbundet med kristendomens kärna, inkarnationen”.(Pilz) Och jag håller helhjärtat med att i förlängningen har den lutherska kulturrevolutionen lett fram till den till den sekulära humanismen.

Reformationen var politik.

Reformationen var kultursociologi.

Reformationen var dogmatik.

Reformationen blev därför från start ett huvudsakligen politiskt projekt i Sverige. Kyrkan förvandlades, i ordets djupaste bemärkelse” till en statskyrka.” skriver Per Svensson i sin artikel Arvet efter Luther i tidskriften Axess.

Han fortsätter:

”Men på 1600-talet utvecklades Sverige till en teokrati som skulle få vilken ayatolla som helst att nicka gillande. Den skallade lutherska ortodoxin behärskade landet. Kyrkan blev ett mellanting mellan KGB och Socialstyrelsen, den allsmäktiga statens ögon och öron och tunga ute i byarna, på en och samma gång kungamaktens underrättelsetjänst och propagandaapparat. Luthers dåliga ryktena i Sverige beror sannolikt inte bara på Ingmar Bergmans Fanny och Alexander utan också på den polisiär roll prästerna tilldelades och tog på sig under ortodoxin. Det arvet levde kvar förvånansvärt länge”. Luther kidnappades av staten.

Staten i prästskrage sitter på vår axel, inte Martin Luther.

På den här vägen har så många, många övergrepp skett.

Som det alltid sker vid revolutioner.

Så jag undrar

När skall den lutherska kyrkan, i vilken jag jobbar som präst, följa den katolska kyrkans exempel och be om förlåtelse. Javisst, jag är en del av den lutherska kyrka som har orsak att be den katolska medeltida kulturen om förlåtelse… för att man bl.a. förstörde den nordiska kulturens centrum, Vadstena kloster… för att man drev tusen och åter franciskaner på flykt, bland annat kökarmunkarna, för att man fortsatte med den katolska kyrkans inkvisitionsförfarande med häxprocesser och så upprättade ”domstolar”där man dömde kvinnor till döden. Javisst,  jag är en del av den organisation som firar reformationens märkesår 2017 under devisen Nåd. Jag är en del av den organisation som mig veterligen aldrig. likt den katolska kyrkan, ansett sig vara i behov av förlåtelse för de missgärningar som utförts i kyrkans namn.

Häxprocessen på Åland, som utspelade sig på Åland mellan 1665 och 1668 var en av de största och mest kända häxprocesserna i dåvarande Sverige. Den var den första stora häxprocessen strax före den faktiska häxhysterins utbrott.

Så… reformationen sägs skapat en kyrka som var en blandning av KGB och svenska socialstyrelsen. Och visst… med den utantilläsnings pedagogik  som tillämpades vid husför, konfirmationsläsning och i senare i folkskolan så inpräntades katekes, psalmer och bibelstycken i var mänska som hade förmåga. Men kritiskt inställda frågade sig vad detta meningslösa rabblande hade för mening.   Var det inte den romerska maktkyrkan men i andra kläder? Hade reformationen bara ersatt påvens kalott med prästens krage?

Ja… och så sker ett statsbygge.

Men  tron förnyades i klostren. I den katolska kyrkan. Av Johannes av Korset, Theresa av Avila och alla deras efterföljare.

Retreatgården Snoan är en frukt av den förnyelsen. Retreatcentret Berget är en frukt av den förnyelsen. Så steget är inte så långt för alla att konvertera.

Ja… det är den tron jag tänker på när jag säger RECLAIM THE CHURCH.

Kent Danielsson

 

 

 

 

Ett stort tack till min teologiska ikon Maggie Ross som snart kommer ut med : volume 2 of Silence: A User’s Guide