Förbli… dröj kvar

Det är söndag

förbli

μείνατε

Jag är det sanna vinträdet

bli kvar i min kärlek… bli kvar… irra inte omkring och sök över allt.

Bli kvar.

Om du befinner dig i kloster, bli kvar… flytta inte till en annan plats… till ett annat kloster…då blir du som fågeln som lämnar sina ägg och så låter dem kallna..

En sökande kom till Svarte Moses— eremiten i öknen… och önskade ett klokt ord… ett visdomens ord… något som skulle förklara och mätta ett hungrigt hjärta…och Svarte Moses svarade: gå sätt dig i din cell och cellen skall lära dig allt.

Förbli i mig… stig ut ur det rotlösa sökandet efter nya tankar… nya ideer….. efter nya förebilder…

förbli i mig—

Vi är så rädda för långtråkighet. Vi är så rädda för att barnen skall få långtråkigt… vi är blir långtråkighetens depression…

Och i denna rädsla växer vår oförmåga till stillhet i sinne och kropp…

Jag sitter i tystnad varje dag… i ordlös tillbedjan inför altaret… i ordlös bön inför nattvardsbordet…

och där bara växer oron… tankarna vänder sig springer bort på andra vägar… jag tänker-det är väl inte så fruktbart att bara sitta här och betrakta… det finns väl mycket viktager saker att göra… arbete att utföra…ensamma att besöka.. sjuka att trösta… protokoll att skriva och jag sitter här i Sta Anna inför altaret … i tystnad… det börjar krypa i kroppen, det börjar klia i näsan…. måste flytta på mig… måste stiga upp… hur länge skall denna pina vara?

Hur svårt är det inte att Förbli… vara kvar… i SIG SJÄLV.

Och hur svårt är det att förbli i något annat om jag inte står ut med att vara i mig själv?

Verkar som om berättelserna i film, tv och böcker är lett mycket lättare liv än berättelsen om mig. Absolut är andras berättelser lättare att uthärda.

Så vi tänker att om bara mitt liv vore lite annorlunda.. om bara jag hade det eller det… om det bara var så eller så så skulle jag må mycket bättre och framför allt vara en mycket bättre mänska…

Förbli i mig… ja hur svårt är det inte… eller snarare vem är det som förblir i den andre om man inte står ut med sig själv.

kyrkofäderna säger… när du blir frestad rör dig inte, gå ingenstans, stå kvar tills frestelsen klingat ut. för om du går så vartän du kommer väntar frestelsen där innan du är framme.

Jag är det sanna vinträdet.

Förbli i mig… bli kvar i min kärlek… håll mina bud… i det enkla… i vardagens rutiner där man utför den ena plikten efter den andra…. och runt hörnet av vardagsplikter, genom vardagens enkelhet lyser solen… likt vårdagsol ur morgonglöd… så jag kan dröja kvar en stund inför altaret i Sta Anna.