Den heliga Treenighet

Ikonmålaren hade sandpapprat björkbiten som låg framför honom. I eldstaden knastrade och smällde barrveden. Tillsammans med de krossade enbären som kokade till gröt i grytan fylldes det lilla rummet av dofter.
Andrei tänkte: Så här måste skogen ha doftat när klostergrundaren den helige Sergei kom hit; björk, enbär och barrträd.

Sergei som grundat den heliga Treenighetens kloster var allt som oftast i Andreis tankar.
När den nya kyrkan skulle byggas fick Andrei uppgiften att måla ikonen av den heliga Treenighet.
Han sitter vid den nyslipade björkskivan. Nu skall duken limmas över skivan, grundas och torka. Och sedan skall skissen göras och först därefter var det färgernas, pigmentens tur.
Andrei tittade på den blankslipade björkplattan, och mumlade: Den allra Heligaste Treenighet!
Den gudomliga kärlekens Enhet!

Hur skall jag kunna måla det?
Han satte sig vid fönstret, slog upp livsberättelsen om klostergrundren Sergei (som på 1300-talet kom till den plats där han grundade klostret, ca 70 km norr om Moskva) och läste:

”Sergei hade vandrat djupt in i hjärtat av den djupa skogen för att fälla träd till klosterbyggnaden. Månader gick och det enda sällskap han hade var den svarta björn som han tämjde med bröd och honung.”

Andrei kunde nästa känna doften skog, av bröd och honung och han fortsatte att läsa:

”Sergei älskade känslan och doften av trä, han täljde ut leksaker som han gav åt gäster som besökte honom som en gåva åt deras barn. ”

Och Andrei, mumlade… ENKELHET.
Sergei var en enkel människa, han skulle vilja att ikonen av Den heliga Treenighet var ENKEL.
Och Andrei läste hur Sergei gick mil efter mil till fots för att försöka försona makthavarna med varandra och genom hans ord och stämma stillade sig maktens vrede och Andrei tänkte, ja samma sak skulle Sergei önska sig av ikonen den Heliga treenighet, att den skänkte FÖRSONING.

Andrei var trött. Det hade börjat ljusna men han kunde inte sluta att läsa. Och han läser hur klostergrundarer Sergei kallades till Moskva för att bli andlig ledare för hela Ryssland. Ett gyllene kors klätt med rubiner lades i hans hand men han svarade: jag valde fattigdom istället för rikedom i min ungdom. Detsamma gör jag som gammal man.

Och Andrei tänkte ÖDMJUKHET måste ikonen utstråla. Guds ödmjukhet.

Andrei sökte i sitt inre efter ikonens form och färg men hans ögon såg bara den blankslipade björkskivan.
Och när solen hade gått upp tog munken Andrei en brödskiva, bredde på ett tjockt lager med honung för att sedan gå ut i skogen. Där satt han ifrån sig brödskivan på en stubbe. Och Andrei satte sig ned en bit bort på den fällda trästammen. Inom några minuter dök björnen upp. Den trängde sig fram genom buskagen och gick rakt fram mot stubben.
Och när munken Andrei satt där och tittade på när björnen slickade i sig honungen och åt upp brödet önskade han sig att han någon gång skulle få annat sällskap än björnen. Han önskade att änglarna skull komma och besöka honom som de besökte Sergei inte bara i skogen utan vid kyrkan altare.

Och han tänkte på hur det berättades att när klostergrundaren Sergei hade nattvardskalken i handen kunde den lysa och glöda som av eld

Och han tecknade konturerna av nattvardskalken i centrum av skivan. Och han tänkte, röd med vin, röd med Kristi blod, röd av eld.
Han fortsatte teckna tills han var klar.
ENKELHET – änglarnas form
FÖRSONING – ansiktsdragen
ÖDMJUKHET – hållningen
Och Andrei förstod att när klostergrundaren hade sagt nej till det gyllene korset sade han ja till det gyllene sken som kommer från den heliga Treenighet.

Andreis ögon öppnades vida i förundran: björkplankan var inte längre blank och tom.

Han hade målat det som i kristenheten brukar kallas Ikonernas Ikon!

Ikonen är en kopia av Andrei Rublevs ikon. Besöker du Helge Hedmans fb-sida finner du en vacker variant. https://www.facebook.com/profile.php?id=100009924947961

rublev-treenighet