S:t Mikael i S:ta Anna kyrka

Det är söndag.
Änglarnas dag.
Den heliga barnslighetens dag.
Fördomsfrihetens dag.
Det är som att tvätta fönster.
Fönster där havets salt i stormen drivit långt in över land och lagt sig som en gråvit hinna över redan smutsiga ytor. Visst tränger ljuset in i rummet. Man ser sig kunna röra sig utan att stöta omkull stolar och dra ner blomvaser. Och man slipper tända lampan mitt på dagen. Men utanför är allt bara skuggor och grövsta konturer.
Att tvätta sådana fönster rena och se ut är som att på nytt se världen utan fördomar.
Hur tvättar man sin blick?
Hur sköljer man sitt öga?
Hur blir man barn på nytt?
Vänd om.
Vänd ryggen till alla etiketter, förklaringar och beskrivningar.
Vänd dig bort från pekfingrets värld.
Det omvända perspektivet.
Släpp taget om alla världsförklaringars gigantiska grenverk och fall ner i din rot.
Ner i rottystnaden.
Den tystnaden renar ögat.
Sköljer blicken,
Tvättar världen.
Framkallar himmelrik.
Vänd om.
Det är söndag.
”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. ”