1800-talets kärlekshistoria på Kumlinge prästgård 1

Ja… för att ägna mig mer åt det jag vill utan att snegla åt sidan har jag stängt ner min facebooksida, status tillfälligt för att vid behov ha tillgång till facebookgruppen Kumlinge forskarklubb.

Och belöningen anmäler sig genast, återupptagen dagbok, skrivro och en överraskning… bland boklådor som av någon outgrundlig anledning blivit infösta i en garderob i prästgården för att kanske i tiden ge plats för annat ”viktigt” så finner jag en bok jag efterlyst, letat efter på antikvariat:

Skönheten i texten…

är jag inte skicklig nog att vidareförmedla, översättningen blir tyvärr en rå transformation från ett språk till ett annat. Men innehållet är spännande. Så ha överseende och kom gärna med förbättringsförslag och rättelser. För skönhetens skull.

”Vi reste till Åbo i medlet av juni, vid tiden för sommarmarknaden, och då hade kyrkoherde Lundenius med hustru anlänt dit i sin fritidsbåt för att handla och hämta hem pojkarna. Den yngre av dem, Johan Fredrik Isidor, som till vardags kallades Figge, hade fortsatt sin skolgång i Raumo, varifrån katedralskolan återigen flyttats till Åbo uppdelad i gymnasium och trivialskola. Kyrkoherden och hans fru förhöll sig vänligt överseende till min ringa och anspråkslösa person och den senare yttrade sig för min vän Karl: ”Det var bra att du inte tog med den där studenten, om vilken du skrivit, utan bara en liten pojke, inför vilken man inte behöver känna sig besvärad.” ”Nej, mor”, svarade pojken, ”visst är han student liksom jag, men inte behöver mor känna sig besvärad.”.

… Kumlinge prästgård var inte åtminstone på den tiden en av naturen gynnad plats, än mindre kunde man där ana en av kulturens hand skapad skönhet. Från mangårdsbyggnaden, som låg på bergskullens sydöstra slänt, hade man utsikt över de kala klipporna mot nordväst. Från bergskullens höjd kunde man se det vida Delet sträcka ut sig. Berget täcktes delvis av flyttblock och enrisbuskar och pryddes av tre gamla väderkvarnar.”