Den välsignade Jakob – änglar och datorer.

Maskinen har blivit myndig, vuxen. Maskinen som varit människans förlängda arm, människans utvidgade intellekt, människans mångdubblade förmåga. Har vuxit sig till en dator

Och dessa datorer funderar nu på egen hand, tar egna beslut, blixtsnabbt och glasklart. Det handlar inte bara om gräsklipparen och dammsugaren som stretar på på egen hand. Det handlar inte bara om självstyrande bilar där algoritmer i bilens dator kan känna igen komplexa mönster och lära sig nytt för att ta intelligenta beslut. Datorerna finner egna lösningar på problem de inte träffat på tidigare. Det handlar om att människans förlängda arm blir sin egen, sig själv.

Datorerna är inte änglarnas ersättare. Robotarna är bara vår egen förlängning på gott och ont. Robotarna är vår egen förstoring. Och de passar perfekt in i vår värld och våra liv med perspektiven dragna in i framtiden, in i en alltmer skrämmande horisont. Människans förlängda arm och intellekt målar upp en katastrof.

En känd teolog formulerade sig som så: Gud kommer ur framtiden.

Det väsentliga här är inte ur hurudan framtid och vilken. Det väsentliga är perspektivskiftet. Det omvända perspektivet. Det gudomliga är inte vår förlängda arm. Det heliga är inte vår in i det oändliga expanderande intellekt. Det mysteriösa anpassar sig inte efter världens perspektiv. Änglarna trotsar våra horisonter. Trotsar våra världsbilder. Änglar finns inte på de rader vi placerar dem, finns inte snällt stående i rad in i framtiden.

Änglar kommer till oss i ögonblicket. I det stillastående tidlösa ögonblicket.

Där har Jakobs stege sitt stöd. Stegen som i det absoluta tidlösa ögonblicket sträcker sig upp till himmelrik och på stegen dansar Guds änglar.

Det ögonblicket!!!

”I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den.”

”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.”

1 Mosebok 28 kap

Välsignade Jakob!

»Den andligt förverkligade människan är ”ögonblickets son”, vilket först och främst innebär att hon är medveten om Evigheten och att hon genom sin ”erinring av Gud” försätter sig själv i ”det himmelska Nuets” tidlösa ögonblick.« Frithjof Schuon