Ateistens geografier

I olika sammanhang får jag träffa på på yngre och medelålders människors förhållande till religion och kristen tro. Ofta får jag höra eller läsa: Jag är ateist – jag tror inte på några gudar. Det sättet att uppfatta världen är logisk och enkel. Vi lever i mikrovärld, på vår jord, i vårt universum, i vår tid och i detta kosmos. Den verkligheten försöker vi beskriva och förklara med hjälp vårt språk, både med hjälp av vårt talade och skrivna språk och med hjälp av avancerade matematiska beskrivningar. Beskrivningarna är våra verktyg för att orientera oss och förstå den värld vi lever i, vår geografi. Och där våra förklaringsmodeller inte räcker till tar religionen vid. Tänker man och tillägger att religionens område blir allt mindre. Eller säger det självklara att i ruta sex finns inga gudar. Nej. Det gör det inte. Så ser ateistens geografi ut, och min.

Men ändå, kanske religionen som språk, poesin och musiken, konsten får hålla till i ruta sex och gestalta det outsägliga. Som ett tillval. ”All included”. Om religion är ett tillval i ruta sex behöver jag ingen religion.

Men efter över tjugoårigt utövande av tyst meditation och jesusbön vet jag att tro är inget tillval. Tro ryms inte en ruta. Tro handlar inte om geografi. Inte om världsförklaring. Tro är ett val som sker i varje sekund, i varje steg och andetag, varje dag. Tron ser i steget, i hjärtslaget, i ansträngningen nya horisonter öppnas. I varje ruta. Tron är ett uppror mot stängda gränser. Mot alla otrons fyrkantiga, stängda boxar. Mot alla färdigt spikade världsförklaringar. Tron står alltid öppen, trotsig och olydig på kanten till det ännu icke. Finns med i varje ruta och vill inte vänta på att snart få stå öppen inför tomheten och mörkret i nästa ruta.

”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.” Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.”

”stig upp, ta din bädd och gå hem.” Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!” Ruta sju!

En välsignad söndag!