Kära barn… Vill du ha presenten? Eller räcker det att jag berättar om den?

Det är söndag. Mysteriets dag.
Det mysterium som…

… ni har fått gåvan att lära känna .
Andra får höra om det genom liknelser. (Lukas 8)

Ni har fått gåvan att VARA på plats.
Andra får vara i berättelserna om.

Hur skickligt formuleras det inte?
Skillnaden mellan kontemplation och berättelser.
Berättelserna, liknelserna som skapar en egen värld
Ett univers i vilket vi kan träda in i
och leva av budskapet, höra om den verklighet, den plats, liknelserna pekar på.

Andra har fått gåvan att vara på plats.

Söndagens fråga är enkel.

Vill du ha gåvan.
Eller nöjer du dig med att höra?

Kära barn!!!

Vill du ha presenten?
Eller räcker det att jag bara berättar om den?

Stackars barn!

Vår tids kyrka har valt det andra alternativet.
Valt undervisning, predikan och språkkonst (i bästa fall).

Men det finns andlighet som önskar att inte bara höra, utan att få VARA… på plats.

En del av den andligheten övar sig i tystnad.
Med hjälp av verktyg.
Verktyg som meditation, ordlös bön, vandring och meditativt arbete.
Verktygen hjälper oss att i tystnaden låta verkligheten rinna fram.
Ja, jag drar mig inte för att säga:
Jag vill gåvan.
Jag har redan gjort orden.