Jag är bara när jag är i honom

Öser ur den åländska teologiska skattkistan, ur den nordiska skattkistan: Valdemar Nyman.

Återfinner de hisnande geografier jag förälskade mig i under studietiden.

”Hjälpsökande ser jag honom i ögonen. Där läser jag något som vill få mig att säga: – Jag är Angus. Men plötsligt överfalls jag av en obetvinglig makt som får mig att omtöcknad stamma. – Jag är Kristus Och då rodnar jag. Det tycks mig som höjes röster mot mig långtifrån… de ropar Hädare, Skändare. Jag försöker förvirrat förklara att jag inte är det jag säger att jag är, utan det är han som säger så som är det. Han är den vars namn är Jag är. Och jag Osmund, är bara när jag är i honom.” Osmund Kåresons ungdom 88

Och läser samtidigt om: En gunghästkatolik, den engelska mystikern på 1900-talet * Caryll Houselander beskriver hur en vanlig tunnelbaneresa i London förvandlades till en vision som förändrade hennes liv.Jag befann mig i ett underjordiskt tåg, ett trångt tåg där alla typer av människor skakade tillsammans, satt eller hängde i bandet – arbetare av varje sort som åkte hem i slutet av dagen. Helt plötsligt såg jag med mitt sinne, men lika levande som en underbar bild, Kristus i dem alla. Men jag såg mer än så; inte bara var Kristus i var och en av dem, han levde i dem, dog i dem, gladde sig i dem, sörjde i dem – men för att han var i dem, och för att de var här, var också hela världen här, här i detta underjordiska tåg; inte bara världen som den var i det ögonblicket, inte bara alla människor i alla världens länder utan alla de människor som hade levt i det förflutna och alla de som ännu inte kommit. Jag kom ut på gatan och gick länge i folkmassan. Det var detsamma här, på alla sidor, i alla förbipasserande, överallt – Kristus.Rohr, Richard; Rohr, Richard. Den universella Kristus (s. 1). SPCK