Den som söker livet blott

Öser ur den åländska teologins skattkista:
”…kyrkofädernas åsikter i inkarnationens mysterium. De talar vackert och principiellt. Men när de kommer till det faktiska livet då kommer misstänksamheten mot skapelsens egenvärde fram. Då tar man till älsklingsordet synd, Och straff. Och bot. Och försoning. Och rättfärdighet. Allt begrepp som är likt fåglar som inte kan bygga bo hos den som söker livet blott. Inte bor höken i jordkula, inte svanen under takåpannorna, inte påfågeln i i vassryggarna. Jag har inte häckplats i mig för livsförnekelsen.” Osmund Köresons ungdom s 185, Valdemar Nyman

Och ur den fransiskanska:
En enbart personlig Gud blir en sentimental klanreligion, och en uteslutande universell Gud lämnar aldrig abstraktionerna, teorierna och de filosofiska principerna. Men när vi lär oss att sätta ihop dem ger Jesus och Kristus oss en Gud som är både personlig och universell. All fysisk materia blev från början smort med evigt syfte av Kristusmysteriet (Vi bör inte bli förvånade över att ordet vi översätter från grekiska som Kristus kommer från det hebreiska ordet mesach, vilket betyder ”den smorde”, eller Messias. Han avslöjar att allt är smort!)
Rohr, Richard; Rohr, Richard. Den universella Kristus (s. 19-20). SPCK. Kindle Edition.

Många ber fortfarande och väntar på något som redan har givits oss tre gånger: först i skapelsen; sedan i Jesus, ”så att vi kunde höra honom, se honom med våra ögon, titta på honom och röra vid honom med våra händer, det ord som är livet” (1 Johannes 1–2); och för det tredje, i den pågående älskade gemenskapen (vad kristna kallar Kristi kropp), som långsamt utvecklas genom hela mänsklighetens historia (Romarna 8: 18ff.). Vi är fortfarande i flödet.Rohr, Richard; Rohr, Richard. Den universella Kristus (s. 20). SPCK. Kindle Edition.