… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Senaste

Betlehemsstjärnan

– myt eller verklighet?

I adventstid brukar bibliska berättelser vara extra populära. Mest känd av dessa är kanske den om Betlehemsstjärnan, som förutsäger Jesus födelse och leder ett antal vise män till barnets krubba. Men finns det något korn av historisk sanning i denna händelse eller är det bara en bra historia?

I den här artikeln reder Johan Warell, astronom och redaktör på NE för bland annat fysik och teknik, ut vad vi vet i dag.

FOTO: ERKKI MAKKONEN/SHUTTERSTOCK KONJUNKTION MELLAN VENUS OCH DEN SVAGARE JUPITER, TYPISK FÖR DE KONJUNKTIONER SOM SES MED NÅGRA ÅRS MELLANRUM. KONJUNKTIONEN MELLAN DESSA TVÅ PLANETER VID TIDEN KRING JESUS FÖDELSE VAR MYCKET TÄTARE ÄN PÅ BILDEN.

Ett vetenskapligt dilemma

Vetenskapen har länge sökt finna svar på frågan om huruvida Matteusevangeliets återgivning av händelserna kring Jesus födelse har en verklighetsbakgrund. Den första astronom som hade förutsättningar att med vetenskapliga metoder söka svar på Betlehemsstjärnans verkliga natur var Johannes Kepler. Tack vare Tycho Brahes exakta observationer från ön Ven av planeten Mars rörelser lyckades Kepler matematiskt förklara planeternas rörelser med elliptiska banor runt solen.

Keplers teori för planeternas rörelse, som gäller än i dag, gav honom möjlighet att söka svar på om planeternas rörelser kunde ha givit upphov till den bibliska stjärnan. Som troende kristen hade han dessutom ett eget religiöst intresse i frågan. Den information och de beräkningsresurser som Kepler hade tillgång var emellertid inte tillräckliga för att finna svaret på gåtan.

Kan vi i dag avgöra om Betlehemsstjärnan existerade eller om den är en fiktiv skapelse av Matteus i syfte att krydda födelseberättelsen?

Tolkningen av skrifterna

ERICH LESSING/IBL
Kaspar, Melchior och Balthasar överlämnar sina gåvor till Jesusbarnet. Målningen är från 1400-talet.

Matteusevangeliets återgivning av händelserna indikerar att något slags himlafenomen ägde rum. Men fenomenet var inte uppenbart för gemene man – inte ens kung Herodes den store kände till det. För de vise männen hade det dock en tydlig och remarkabel innebörd. Återgivningen av händelserna är odetaljerad och kan tolkas på många sätt. Tidsbestämningen för Jesus födelse är svår och födelseåret varierar mellan olika källor. Troligen föddes Jesus mellan cirka 4 f.Kr. och cirka 6 e.Kr., enligt Matteus under kung Herodes levnadstid (enligt olika källor 4–1 f.Kr.) men enligt aposteln Lukas så sent som under den första romerska skattskrivningen (6–7 e.Kr.).

Betlehemsstjärnan troligtvis ingen stjärna

Foto: ASA/ESA/JPL-CALTECH Supernovaresten Puppis A, som beräknas ha varit synlig vid tiden kring Jesus födelse, och som då kan kan varit lika ljus som månskäran.

Att ”stjärnan” var en stjärna verkar osannolikt; snarare är denna beskrivning bildlig. En astronomiskt rimlig supernova eller nova skulle ha uppmärksammats även av vanligt folk. Matteus redogörelse av att de vise männen följde stjärnan och att den stannade över Betlehem är inte förenlig med en verklig stjärna som är fix på himlen. Det finns visserligen en möjlighet att en supernova observerades av både kinesiska och koreanska astronomer omkring år 5 f.Kr. Denna händelse skulle i så fall möjligen ha skett före Jesus födelse, och beskrivningarna om stjärnans läge och uppflammande är inte helt samstämmiga. Någon astronomisk rest av denna stjärna har inte heller kunnat identifieras med säkerhet. Inte heller har historiska skrifter från denna tid något att berätta om ljusa kometer, som till skillnad från uppflammande stjärnor rör sig över himlen. De ljusaste kometerna kan vara synliga för blotta ögat i många månader eller till och med i över ett år. En sådan komet skulle ha varit så iögonfallande att även den skulle ha omtalats i folkmun.

En himmelsk sammansvärjning?

I sökandet efter en rationell förklaring ter sig en tredje förklaringsmodell i så fall mer sannolik. Det verkar nämligen uppenbart att de vise männen under förhållandevis lång tid följde stjärnans förehavanden på himlen och noterade variationer i dess läge, oavsett vad dess sanna natur än må ha varit. Objektets uppgång i öster, dess rörelse och dess allmänna obskyritet överensstämmer bäst med en planets. Finns det någon planet som betedde sig som bibeltexterna indikerar vid tiden för Jesus förmodade födelse, ett fåtal år före vår tideräknings början? Jo, faktiskt.

I mitten av september år 3 f.Kr., vid tiden för det judiska nyåret, rörde sig ”Kungsplaneten” Jupiter, den största planeten, mycket nära ”Kungsstjärnan” Regulus i stjärnbilden Lejonet. De två objekten stod alltså i konjunktion med varandra. Därefter stannade Jupiters östliga rörelse upp och bytte riktning. Jupiter passerade åter Regulus västerut den 15 februari. Därefter vände Jupiter igen för att den 8 maj år 2 f.Kr. passera Regulus för tredje gången. Planetens bana formade på detta sätt en tillplattad loop ovanför Regulus. På sin långsamma vandring österut passerade sedan Jupiter den 25 augusti den ännu ljusare planeten Venus. Dessa himlens två ljusaste planeter formade en ovanligt tät konjunktion som var synlig på kvällshimlen i väster. Planeterna låg så tätt att de för blotta ögat och med god vilja kunde tyckas forma en spektakulärt ljus stjärna.

Biblisk symbolik

Symboliken i dessa planetrörelser måste ha varit stark för vana himmelsskådare, även om de inte noterades av vanliga människor. Kungsplanetens gloriaformiga rörelsemönster och konjunktionerna med Kungstjärnan skedde under en period av nio månader. Det skedde i Lejonets stjärnbild, symbolen för den israeliska judastammen ur vilken, enligt Uppenbarelseboken, den judiske kungen över alla folk skulle uppstå. Träffande i sammanhanget är även Uppenbarelsebokens beskrivning av den havande jungfru som i födslovåndor är klädd i solens sken med månen vid sina fötter och med en drake väntande att sluka det nyfödda barnet. När de tre konjunktionerna mellan Jupiter och Regulus inleddes stod solen astronomiskt i Jungfruns stjärnbild och månen passerade under densamma i form av en alldeles färsk nymåne. Det gör att vi kan spekulera i att de vise männen med hjälp av skrifterna gjorde en specifik tolkning av solens och månens läge i Jungfrun och Jupiters glorialiknande rörelse nära Regulus, avslutad i en konjunktion med Venus. Händelserna var ett tecken på den förutsagde judiske konungens födelse och Herodes hot mot den konkurrerande härskaren.

En övning i spekulation

Om dessa astronomiska händelser ska fås att stämma med bibelberättelsen bör de vise männen inte ha givit sig av från österlandet förrän Jupiter inledde sin konjunktion med Venus. Om de då var till freds med sin tolkning och begav sig mot Jerusalem, i riktning västerut mot konjunktionen, kan det ha tagit veckor eller månader för dem att nå fram och rådfråga Herodes.

Johan Warell, redaktör NE. Förutom att arbeta med bland annat allt rymdrelaterat på NE var Johan Warell under 17 år ordförande i Svensk AmatörAstronomisk Förening.

När de efter detta möte under hösten år 2 f.Kr. begav sig vidare stod Jupiter i söder på morgonen, vilket kan ha lett dem i riktning mot Betlehem.

Men varför de stannade just vid Jesus krubba låter historien vara osagt. Inte heller fanns det någon ”stjärna” som just då lämpligt stannade till på himlen. Visst kan en osedvanligt ljusstark meteor ha flammat till vid precis rätt tidpunkt och i lämplig riktning då de befann sig vid stallet i Betlehem, men därom nämns inget i skrifterna. Sannolikheten i att planetrörelserna tolkades av vise män på detta sätt och att dessa därefter begav sig ut på vandring mot Israel kan vi förstås inte uttala oss om. Men oavsett om historien är sann eller inte är det en bra och förunderlig berättelse. Precis så som vi gärna vill ha det i adventstid.

Den som söker livet blott

Öser ur den åländska teologins skattkista:
”…kyrkofädernas åsikter i inkarnationens mysterium. De talar vackert och principiellt. Men när de kommer till det faktiska livet då kommer misstänksamheten mot skapelsens egenvärde fram. Då tar man till älsklingsordet synd, Och straff. Och bot. Och försoning. Och rättfärdighet. Allt begrepp som är likt fåglar som inte kan bygga bo hos den som söker livet blott. Inte bor höken i jordkula, inte svanen under takåpannorna, inte påfågeln i i vassryggarna. Jag har inte häckplats i mig för livsförnekelsen.” Osmund Köresons ungdom s 185, Valdemar Nyman


Och ur den fransiskanska:
En enbart personlig Gud blir en sentimental klanreligion, och en uteslutande universell Gud lämnar aldrig abstraktionerna, teorierna och de filosofiska principerna. Men när vi lär oss att sätta ihop dem ger Jesus och Kristus oss en Gud som är både personlig och universell. All fysisk materia blev från början smort med evigt syfte av Kristusmysteriet (Vi bör inte bli förvånade över att ordet vi översätter från grekiska som Kristus kommer från det hebreiska ordet mesach, vilket betyder ”den smorde”, eller Messias. Han avslöjar att allt är smort!)
Rohr, Richard; Rohr, Richard. Den universella Kristus (s. 19-20). SPCK. Kindle Edition.


Många ber fortfarande och väntar på något som redan har givits oss tre gånger: först i skapelsen; sedan i Jesus, ”så att vi kunde höra honom, se honom med våra ögon, titta på honom och röra vid honom med våra händer, det ord som är livet” (1 Johannes 1–2); och för det tredje, i den pågående älskade gemenskapen (vad kristna kallar Kristi kropp), som långsamt utvecklas genom hela mänsklighetens historia (Romarna 8: 18ff.). Vi är fortfarande i flödet.Rohr, Richard; Rohr, Richard. Den universella Kristus (s. 20). SPCK. Kindle Edition.

För de känner inte sig själva

En gång skall du förstå att de små speglingarna i stenens kristaller, i daggdroppar och i levande ögon är lika fyllda av sanning som de stora händelserna. Jag talar inte om de stora händelsernna. Jag talar om mig. Jag finns. Jag har funnits Enhörningen i blåa skogar är lika mycket värd att känna som skarorna av stridshingstar… Enhörningen sätter skära klövar i mossan och ropar mot månskäran Det ropet når fram till andra enhörningarns ensamhet, Och den skall stridshingstarna strida om att få och inte få och ändå strida. För de känner inte sig själva. Sid 42 Osmund Kåresons ungdom, Valdemar Nyman

To put this idea in Franciscan language, creation is the First Bible, and it existed for 13.7 billion years before the second Bible was written.*

Rohr, Richard; Rohr, Richard. The Universal Christ (p. 12). SPCK. Kindle Edition.

..the first incarnation was the moment described in Genesis 1, when God joined in unity with the physical universe and became the light inside of everything. (This, I believe, is why light is the subject of the first day of creation, and its speed

Rohr, Richard; Rohr, Richard. The Universal Christ (p. 13). SPCK. Kindle Edition.

is now recognized as the one universal constant.) The incarnation, then, is not only “God becoming Jesus.” It is a much broader event, which is why John first describes God’s presence in the general word “flesh” (John 1:14). John is speaking of the ubiquitous Christ that Caryll Houselander so vividly encountered, the Christ that the rest of us continue to encounter in other human beings, a mountain, a blade of grass, or a starling.

Rohr, Richard; Rohr, Richard. The Universal Christ (p. 13). SPCK. Kindle Edition.

Jag säger de är här. Glansfälten…

Ur den åländska teologiska SKATTEKISTAN.
”Bodvar ler och menar, du vill se mig med dig i de gröna gudariken? Jag säger de är här. Glansfälten som skalderna sjunger om. Hans leende blir än ljusare, avspänt, vackert. Glansfälten. Gimle. Himlen. Paradiset.” Valdemar Nyman, Osmund Kåresons ungdom, sid 129


Och ur den fransiskanska…
”I share Houselander’s description of this startling experience because it poignantly demonstrates what I will be calling the Christ Mystery, the indwelling of the Divine Presence in everyone and everything since the beginning of time as we know it.”
Rohr, Richard; Rohr, Richard. The Universal Christ (pp. 1-2). SPCK. Kindle Edition.

Jag är bara när jag är i honom

Öser ur den åländska teologiska skattkistan, ur den nordiska skattkistan: Valdemar Nyman.

Återfinner de hisnande geografier jag förälskade mig i under studietiden.

{”cameraPreset”:7,”cameraType”:”Wide”,”macroEnabled”:false,”qualityMode”:2,”deviceTilt”:0.6718781170846746,”customExposureMode”:0,”extendedExposure”:false,”whiteBalanceProgram”:0,”cameraPosition”:1,”shootingMode”:1,”focusMode”:0}

”Hjälpsökande ser jag honom i ögonen. Där läser jag något som vill få mig att säga: – Jag är Angus. Men plötsligt överfalls jag av en obetvinglig makt som får mig att omtöcknad stamma. – Jag är Kristus Och då rodnar jag. Det tycks mig som höjes röster mot mig långtifrån… de ropar Hädare, Skändare. Jag försöker förvirrat förklara att jag inte är det jag säger att jag är, utan det är han som säger så som är det. Han är den vars namn är Jag är. Och jag Osmund, är bara när jag är i honom.” Osmund Kåresons ungdom 88

Och läser samtidigt om: En gunghästkatolik, den engelska mystikern på 1900-talet * Caryll Houselander beskriver hur en vanlig tunnelbaneresa i London förvandlades till en vision som förändrade hennes liv.Jag befann mig i ett underjordiskt tåg, ett trångt tåg där alla typer av människor skakade tillsammans, satt eller hängde i bandet – arbetare av varje sort som åkte hem i slutet av dagen. Helt plötsligt såg jag med mitt sinne, men lika levande som en underbar bild, Kristus i dem alla. Men jag såg mer än så; inte bara var Kristus i var och en av dem, han levde i dem, dog i dem, gladde sig i dem, sörjde i dem – men för att han var i dem, och för att de var här, var också hela världen här, här i detta underjordiska tåg; inte bara världen som den var i det ögonblicket, inte bara alla människor i alla världens länder utan alla de människor som hade levt i det förflutna och alla de som ännu inte kommit. Jag kom ut på gatan och gick länge i folkmassan. Det var detsamma här, på alla sidor, i alla förbipasserande, överallt – Kristus.Rohr, Richard; Rohr, Richard. Den universella Kristus (s. 1). SPCK

{”cameraPreset”:7,”cameraType”:”Wide”,”macroEnabled”:false,”qualityMode”:2,”deviceTilt”:0.6718781170846746,”customExposureMode”:0,”extendedExposure”:false,”whiteBalanceProgram”:0,”cameraPosition”:1,”shootingMode”:1,”focusMode”:0}

Broder Kilian

En berättelse ur

Valdemar Nymans roman

Broder Kilian

Berättelsen börjar med en beskrivning av en långgrund vik som skär in mellan strandbergen. Där viken är som smalast går en man, en lekbroder, en fransiskan. Han heter Olof Munlås.

Han kastar mansbörda efter mansbörda av sten.

Kilian frågar: Bygger du bro, Olof?

Olof svarar inte.

Du tar tunga bördor, fortsätter Kilian.

Olof svarar inte.

Får jag hjälpa till? frågar Kilian,

Jag bygger helst ensam säger Olof Munlås och fortsätter… det är botgöring. Fråga Peder Djäkne. Fråga varför fåglarna lämnat Stor Kummelskär, det gamla fågelberget med grisslor och tordmular i hundratal. Och där kökarborna  brukade samla ägg.

Och Kilian frågat Peder Djäkne som svarar:  Fölk med mig till kullen. Jag vill helst sitta så jag ser havet. Havet och klostret på samma gång. 

Hamnö ligger utbrett för deras ögon. Olof välter stenar.

Peder Djäkne säger: Olof bygger bro för mig, säger han. Men han bygger för sin egen sjuka själ. Du ser det branta stupet därborta. Där störtade han med vilja ned en man.

Inga vittnen fanns. Man godtog inte Olofs erkännande.

Men Olofs samvete plågade honom. Han skänkte sin jordlott i Överboda till klostret och gick själv i kloster.

Och det underliga är att Olof verka sörja mer över att fåglarna lämnat Stor Kummelskär än han sörjer dråpet.

Olof tar det som en gudsdom. Som ett tecken på att han inte fått förlåtelse. Han bara önskar att fåglarna skall återvända. Och vi måste hjälpa honom.

Och jag går här varje dag vid fågeltiden säger Peder Djäkne,  och ber, för den dräpte, för att fåglarna skall återvända.

Och nu vill Olof, den själen, förkorta vägen för mig. Men jag börjar bli gammal. Jag kommer nog inte att få se fåglarnas återkomst. Vem skall hjälpa broder Olof?

Kilian strålar upp och säger : JAG.

Och Kilian, denna unge man, drömsk, längtande, öppen och sårbar ” ”Solen skimrar genom de slutna ögonlocken som ett hav av glöd, Han ser sig själv i dess mitt, badande i kärlekseld, trängande allt djupare in i varandets ursprung.”

In i ett annat vetande, in i en annorlunda  kunskapen.  In i den kontemplativa, ordlösa, föreställningsfria KUNSKAPEN. Där man ERFAR Treenighetens dansande närvaro. Där man ÄR den öppna porten för TREENIGHETEN att dansa upp på Stor Kummelberg. Tillsammans med grisslor och Tordmular och fiskare från Överboda som kommer för att ägga.

Å denne broder Kilian i honom dansar Treenigheten fram sin väg, sitt liv och sin alltomfattande sanning och Kilian säger:

Sol som föder liv, sol som låter skärens klippor blomma, sol som kläcker sjöfågelns ägg och värmer sälarnas kalla kroppar! Föd liv i min ande, kropp och själ!

Ty i solens strålar dansar Treenigheten tillsammans med blomma ägg och sälarnas kroppar, Och förlåtelse är när livet tillåts återvända i mig, på Stor Kummelskär…

%d bloggare gillar detta: