… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Författararkiv

Pentecoste – pingst

Pentecost1
Den ortodoxa kyrkans munkar jämför ofta kyrkoåret med solens bana över jorden. Vid jul stiger solen upp över horisonten, vid påsk dansar solen förmiddagsglädje och vid pingst står solen i absolut Zenit.
Inga skuggor, allt är i sig, var bit har fallit på plats i sin egen omedelbarhet.
Inga ord kastar långa skuggor.
Inga planer har baktankar.
Inga handlingar har dolda syften.
Allt är ett. Solen står i zenit.
” Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.”
Det är pingst. Alla bitar fallit på plats. Och på den platsen är det lätt att förstå.
Och lätt att bli till sig.
Men i vår kyrka är pingsten ofta ett problem
Visst sägs det ofta till konfirmander och till församling att pingsten är Kyrkans födelsedag. Jag har alltid varit undrande inför en sådan tanke. Snarare skulle väl kyrkans födelse sägas vara när Jesus föddes i Betlehem. Eller när kvinnorna vid graven ser att den är tom.
Att uppståndelsen inte blivit att betraktas som kyrkans födelsedag utan pingst, det tycks mig synnerligen märkligt.
Pingst är ett problem som man tror har fått en lösning i att man säger att det är kyrkans födelsedag.
Pingst är ett problem så länge helgen handlar om hänryckning, extas och omvändelse. Att sammankoppla kyrkans födelse med sådana känslostormar är att bygga kyrka på lösan sand.
Rowan Williams pekar i några få visa ord på samma sak. Och han låter sig inte fångas av känslostormarna i pingstens eld utan pekar på konsekvenserna. (vem drabbas inte av känslostormar när man upptäcker att det går att kommunicera, att förstå)
Konsekvenser vi ropar efter på arbetsplatser, i familjer, i byapolitik och på världsarenor. Det vill säga kommunicera så att alla förstår.
Lärjungarna ser sig förmögna att bygga broar till människor de aldrig sett, hört och förstått. Det går att kommunicera så att mänskor oberoende av kultur, nation, språk och historia kan förstå. Ty det handlar om människan i sin grund, bortom färg, språk och kultur. Att kommunicera på den rotnivån det är sannerligen kroppsspråk (tungotal som kroppsspråk?)

Förbli… dröj kvar

30Det är söndag
 
förbli
μείνατε
 
Jag är det sanna vinträdet
bli kvar i min kärlek… bli kvar… irra inte omkring och sök över allt.
Bli kvar.
Om du befinner dig i kloster, bli kvar… flytta inte till en annan plats… till ett annat kloster…då blir du som fågeln som lämnar sina ägg och så låter dem kallna..
 
En sökande kom till Svarte Moses— eremiten i öknen… och önskade ett klokt ord… ett visdomens ord… något som skulle förklara och mätta ett hungrigt hjärta…och Svarte Moses svarade: gå sätt dig i din cell och cellen skall lära dig allt.
 
Förbli i mig… stig ut ur det rotlösa sökandet efter nya tankar… nya ideer….. efter nya förebilder…
 
förbli i mig—
 
Vi är så rädda för långtråkighet. Vi är så rädda för att barnen skall få långtråkigt… vi är blir långtråkighetens depression…
 
Och i denna rädsla växer vår oförmåga till stillhet i sinne och kropp…
 
Jag sitter i tystnad varje dag… i ordlös tillbedjan inför altaret… i ordlös bön inför nattvardsbordet…
och där bara växer oron… tankarna vänder sig springer bort på andra vägar… jag tänker-det är väl inte så fruktbart att bara sitta här och betrakta… det finns väl mycket viktager saker att göra… arbete att utföra…ensamma att besöka.. sjuka att trösta… protokoll att skriva och jag sitter här i Sta Anna inför altaret … i tystnad… det börjar krypa i kroppen, det börjar klia i näsan…. måste flytta på mig… måste stiga upp… hur länge skall denna pina vara?
Hur svårt är det inte att Förbli… vara kvar… i SIG SJÄLV.
Och hur svårt är det att förbli i något annat om jag inte står ut med att vara i mig själv?
Verkar som om berättelserna i film, tv och böcker är lett mycket lättare liv än berättelsen om mig. Absolut är andras berättelser lättare att uthärda.
Så vi tänker att om bara mitt liv vore lite annorlunda.. om bara jag hade det eller det… om det bara var så eller så så skulle jag må mycket bättre och framför allt vara en mycket bättre mänska…
 
Förbli i mig… ja hur svårt är det inte… eller snarare vem är det som förblir i den andre om man inte står ut med sig själv.
kyrkofäderna säger… när du blir frestad rör dig inte, gå ingenstans, stå kvar tills frestelsen klingat ut. för om du går så vartän du kommer väntar frestelsen där innan du är framme.
Jag är det sanna vinträdet.
Förbli i mig… bli kvar i min kärlek… håll mina bud… i det enkla… i vardagens rutiner där man utför den ena plikten efter den andra…. och runt hörnet av vardagsplikter, genom vardagens enkelhet lyser solen… likt vårdagsol ur morgonglöd… så jag kan dröja kvar en stund inför altaret i Sta Anna.

”Jag är räddad”

För att tala med Gustav III: Je suis sauvé” – ”Jag är räddad”

Så kanske Svenska akademien längtar efter att utropa inför en väntande skara med journalister.

Bild 2018-04-24 kl. 23.11Ja… här i. den åländska skärgården övernattade Gustav III… på flykt undan upprorisk militär och ett växande misslyckande i Ryssland, projektet som historikerna beskriver så

”Äntligt fick så kungen sitt krig. Det gick dock inte riktigt som väntat. Motgångarna hopade sig, krigsfolket dog i tiotusental i tyfus, hästarna föll samman av svält, officerarna gjorde myteri och en brydd Gustav III rådfrågade en madam Arvidson som spådde i kaffesump”.

Efter en natt i Kumlinge prästgård får han beskedet att danskarna anfaller Sverige. Då förvandlades den flyende Gustav III till en konung som hastar hem för att rädda sitt land. ”Jag är räddad”.

Plaketten avtäcktes i samband med Prästgårdsbackens teaterföreställning ”Gustav III i Kumlinge prästgård”.

Har ni flera spännande berättelser som kan ingå i Skärgårdssommar 2018? Kontakta mig på tel 0400367742


Tredje veckan efter påsk

eac6a2139b21ca97b337b70fb042bcb7Det är söndag.
Hjärtats dag. Inte direkt kardiologernas specialområde utan det nytestamentliga hjärtats dag. καρδία.
”Var inte oroliga i er hjärtan” skriver evangelisten Johannes i grundtexten.

Μὴ ταρασσέσθω ὑμῶν ἡ καρδία  

Och med hjärtat menas mitt absoluta centrum. Jag kan säga att du finns i mitt hjärta. Och då menar jag i min grund, i min botten, i min puls och i mina andetag, i mitt handlag. (Tack, tack, tack). Och så klart i mina tankar.
”Du finns i mitt hjärta”. Jag älskar det uttrycket och vet det.

Ja tänk vad långt borta det är ifrån att klä världen i idéer och föreställningar.

Och tänk vad nära det är till den ordlösa bönens gåva och meditationen.
Det är söndag i en tid när hjärtat blivit så förkrympt att där ryms bara känslor, ingen själ, inget förstånd och inget handlag. Ja, det är söndag i en tid då den nya bibelöversättningen lämnar bort ordet hjärta och då heter det: ”Känn ingen. oro:”

Det är söndag i en tid där ordets djupa innebörd bevarats i de gamla riterna.
Det är söndag i en tid när ordet ”hjärta” har sin ursprungliga betydelse vid begravningar.
”Du finns i vårt hjärta kvar” brukar man säga och då betyder det nog mer än i våra känslor. Det betyder i våra minnen, i vår längtan, i våra tankar, i våra pulsslag och många gånger … du finns i mina sinnen kvar, det går inte att sudda ut dig. (och den sorgen finns i så många andra sammanhang än begravningar, vid separationer tex.) Men jag har varit med om att på blomsterkransen läsa” Du finns i vår hjärna kvar.” Ett trettio år gammalt minne. Inte ens en neurolog och hjärnforskare säger så idag.

Så ”Var inte oroliga i era hjärtan”! Tveka inte i stegen. Våga vila i andetagen. Lita på handlaget. Känn din puls. Ta emot liv. Det är: ”Tro på Gud och tro på mig.”


Andra veckan efter påsk


vår

https://www.huffingtonpost.com/entry/cherry-blossom-photos_us_5acbac2de4b07a3485e737bf

 


Vår i skärgården


Den gömda bilden

… från påsk mot Kristi himmelsfärd. Den gömda bilden i Sta Anna kyrka… bakom orgeln. Ett gäng med lärjungar till vänster blickande ner på marken och till höger upp mot himmelen medan ett par ben med vidhängande fötter håller på att försvinna i molnet. En förtjusande naivistisk konst.

 


Hymn for Good Friday in S:ta Anna Church Kumlinge


Skärtorsdag