… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Författararkiv

För de känner inte sig själva

En gång skall du förstå att de små speglingarna i stenens kristaller, i daggdroppar och i levande ögon är lika fyllda av sanning som de stora händelserna. Jag talar inte om de stora händelsernna. Jag talar om mig. Jag finns. Jag har funnits Enhörningen i blåa skogar är lika mycket värd att känna som skarorna av stridshingstar… Enhörningen sätter skära klövar i mossan och ropar mot månskäran Det ropet når fram till andra enhörningarns ensamhet, Och den skall stridshingstarna strida om att få och inte få och ändå strida. För de känner inte sig själva. Sid 42 Osmund Kåresons ungdom, Valdemar Nyman

To put this idea in Franciscan language, creation is the First Bible, and it existed for 13.7 billion years before the second Bible was written.*

Rohr, Richard; Rohr, Richard. The Universal Christ (p. 12). SPCK. Kindle Edition.

..the first incarnation was the moment described in Genesis 1, when God joined in unity with the physical universe and became the light inside of everything. (This, I believe, is why light is the subject of the first day of creation, and its speed

Rohr, Richard; Rohr, Richard. The Universal Christ (p. 13). SPCK. Kindle Edition.

is now recognized as the one universal constant.) The incarnation, then, is not only “God becoming Jesus.” It is a much broader event, which is why John first describes God’s presence in the general word “flesh” (John 1:14). John is speaking of the ubiquitous Christ that Caryll Houselander so vividly encountered, the Christ that the rest of us continue to encounter in other human beings, a mountain, a blade of grass, or a starling.

Rohr, Richard; Rohr, Richard. The Universal Christ (p. 13). SPCK. Kindle Edition.


Jag säger de är här. Glansfälten…

Ur den åländska teologiska SKATTEKISTAN.
”Bodvar ler och menar, du vill se mig med dig i de gröna gudariken? Jag säger de är här. Glansfälten som skalderna sjunger om. Hans leende blir än ljusare, avspänt, vackert. Glansfälten. Gimle. Himlen. Paradiset.” Valdemar Nyman, Osmund Kåresons ungdom, sid 129


Och ur den fransiskanska…
”I share Houselander’s description of this startling experience because it poignantly demonstrates what I will be calling the Christ Mystery, the indwelling of the Divine Presence in everyone and everything since the beginning of time as we know it.”
Rohr, Richard; Rohr, Richard. The Universal Christ (pp. 1-2). SPCK. Kindle Edition.


Jag är bara när jag är i honom

Öser ur den åländska teologiska skattkistan, ur den nordiska skattkistan: Valdemar Nyman.

Återfinner de hisnande geografier jag förälskade mig i under studietiden.

{”cameraPreset”:7,”cameraType”:”Wide”,”macroEnabled”:false,”qualityMode”:2,”deviceTilt”:0.6718781170846746,”customExposureMode”:0,”extendedExposure”:false,”whiteBalanceProgram”:0,”cameraPosition”:1,”shootingMode”:1,”focusMode”:0}

”Hjälpsökande ser jag honom i ögonen. Där läser jag något som vill få mig att säga: – Jag är Angus. Men plötsligt överfalls jag av en obetvinglig makt som får mig att omtöcknad stamma. – Jag är Kristus Och då rodnar jag. Det tycks mig som höjes röster mot mig långtifrån… de ropar Hädare, Skändare. Jag försöker förvirrat förklara att jag inte är det jag säger att jag är, utan det är han som säger så som är det. Han är den vars namn är Jag är. Och jag Osmund, är bara när jag är i honom.” Osmund Kåresons ungdom 88

Och läser samtidigt om: En gunghästkatolik, den engelska mystikern på 1900-talet * Caryll Houselander beskriver hur en vanlig tunnelbaneresa i London förvandlades till en vision som förändrade hennes liv.Jag befann mig i ett underjordiskt tåg, ett trångt tåg där alla typer av människor skakade tillsammans, satt eller hängde i bandet – arbetare av varje sort som åkte hem i slutet av dagen. Helt plötsligt såg jag med mitt sinne, men lika levande som en underbar bild, Kristus i dem alla. Men jag såg mer än så; inte bara var Kristus i var och en av dem, han levde i dem, dog i dem, gladde sig i dem, sörjde i dem – men för att han var i dem, och för att de var här, var också hela världen här, här i detta underjordiska tåg; inte bara världen som den var i det ögonblicket, inte bara alla människor i alla världens länder utan alla de människor som hade levt i det förflutna och alla de som ännu inte kommit. Jag kom ut på gatan och gick länge i folkmassan. Det var detsamma här, på alla sidor, i alla förbipasserande, överallt – Kristus.Rohr, Richard; Rohr, Richard. Den universella Kristus (s. 1). SPCK

{”cameraPreset”:7,”cameraType”:”Wide”,”macroEnabled”:false,”qualityMode”:2,”deviceTilt”:0.6718781170846746,”customExposureMode”:0,”extendedExposure”:false,”whiteBalanceProgram”:0,”cameraPosition”:1,”shootingMode”:1,”focusMode”:0}

Broder Kilian

En berättelse ur

Valdemar Nymans roman

Broder Kilian

Berättelsen börjar med en beskrivning av en långgrund vik som skär in mellan strandbergen. Där viken är som smalast går en man, en lekbroder, en fransiskan. Han heter Olof Munlås.

Han kastar mansbörda efter mansbörda av sten.

Kilian frågar: Bygger du bro, Olof?

Olof svarar inte.

Du tar tunga bördor, fortsätter Kilian.

Olof svarar inte.

Får jag hjälpa till? frågar Kilian,

Jag bygger helst ensam säger Olof Munlås och fortsätter… det är botgöring. Fråga Peder Djäkne. Fråga varför fåglarna lämnat Stor Kummelskär, det gamla fågelberget med grisslor och tordmular i hundratal. Och där kökarborna  brukade samla ägg.

Och Kilian frågat Peder Djäkne som svarar:  Fölk med mig till kullen. Jag vill helst sitta så jag ser havet. Havet och klostret på samma gång. 

Hamnö ligger utbrett för deras ögon. Olof välter stenar.

Peder Djäkne säger: Olof bygger bro för mig, säger han. Men han bygger för sin egen sjuka själ. Du ser det branta stupet därborta. Där störtade han med vilja ned en man.

Inga vittnen fanns. Man godtog inte Olofs erkännande.

Men Olofs samvete plågade honom. Han skänkte sin jordlott i Överboda till klostret och gick själv i kloster.

Och det underliga är att Olof verka sörja mer över att fåglarna lämnat Stor Kummelskär än han sörjer dråpet.

Olof tar det som en gudsdom. Som ett tecken på att han inte fått förlåtelse. Han bara önskar att fåglarna skall återvända. Och vi måste hjälpa honom.

Och jag går här varje dag vid fågeltiden säger Peder Djäkne,  och ber, för den dräpte, för att fåglarna skall återvända.

Och nu vill Olof, den själen, förkorta vägen för mig. Men jag börjar bli gammal. Jag kommer nog inte att få se fåglarnas återkomst. Vem skall hjälpa broder Olof?

Kilian strålar upp och säger : JAG.

Och Kilian, denna unge man, drömsk, längtande, öppen och sårbar ” ”Solen skimrar genom de slutna ögonlocken som ett hav av glöd, Han ser sig själv i dess mitt, badande i kärlekseld, trängande allt djupare in i varandets ursprung.”

In i ett annat vetande, in i en annorlunda  kunskapen.  In i den kontemplativa, ordlösa, föreställningsfria KUNSKAPEN. Där man ERFAR Treenighetens dansande närvaro. Där man ÄR den öppna porten för TREENIGHETEN att dansa upp på Stor Kummelberg. Tillsammans med grisslor och Tordmular och fiskare från Överboda som kommer för att ägga.

Å denne broder Kilian i honom dansar Treenigheten fram sin väg, sitt liv och sin alltomfattande sanning och Kilian säger:

Sol som föder liv, sol som låter skärens klippor blomma, sol som kläcker sjöfågelns ägg och värmer sälarnas kalla kroppar! Föd liv i min ande, kropp och själ!

Ty i solens strålar dansar Treenigheten tillsammans med blomma ägg och sälarnas kroppar, Och förlåtelse är när livet tillåts återvända i mig, på Stor Kummelskär…


The Universal Christ


Teilhard de Chardin II


Teilhard de Chardin


Meditation and the Brain


Meditation och vetenskap


Meditation – allt annat än flum

Med hälsningar från retreat i Vasa 2020

pyttiminpanna

Meditation är inget hokuspokus. Meditation är en metod eller en teknik, om man så vill, som syftar till att skapa balans och harmoni i kropp och psyke. Idag är meditationens positiva effekter väl dokumenterade. Engoogling på ”Meditationens effekter”germängder av träffar. Några intressanta artiklar:

Meditation är bra för hjärnan

Meditation kan bromsa hjärnans åldrande

Meditationens effekter nu evidensbaserade

*

2012-02-08 14.33.54

Fjärdedels lotus med ena foten upplagd på det andra benets vad –

en kompromissför stela västerlänningar

*

Za-zen – en meditationsmetod

Za-zen, som jag självutövar, är en av flera meditationsmetoder.

Za-zen är den japanska tekniska termen för djupmeditation.

Za betyder sitta. Zen brukar översättas med full vakenhet i avspänd koncentration.

*

2012-02-08 14.35.01

Oftasitter vi helt fel- men när tekniken för att sitta rätt tränats in blir den naturlig

*

Förbluffande enkelt

Zen-teknikenkan i korthet beskrivas i två punkter:

1. Att sitta riktigt

2. Att rikta hela sin uppmärksamhet på…

Visa originalinlägg 570 fler ord


Inför Mikaelidagen


Att dansa med änglar – om muralmålningarna i S:ta Anna kyrka


Kyrkorummets teologi utifrån de medeltida muralmålningarna S:ta Anna kyrka Kumlinge

När vi stiger över tröskeln till S:ta Anna kyrka stiger vi in i en annan värld på många olika sätt. Inte bara så att vi stiger in i ett invigt och heligt rum där vi möts av takvalv som murats i form av stjärnor och där takvalvens alla ribbor blommar ut med rankor och slingor, rosor och blomregn.

  • Utan även så att här sker ett grundläggande perspektivskifte. Och detta perspektivskifte skapar ett kyrkorum som samspelar med en levande mässa och liturgi  på ett förbluffande sätt.  Förra ärkebiskopen i Finlands kyrka John Vikström har under många år firat sina sommarsöndagar på i S:ta Anna kyrka och utbrister: Jag har firat mässa i så många kyrkor men ingenstans har mässan känts så meningsfull som i vår kära S:ta Anna”.

Vad handlar det här perspektivskiftet om?

När vi väl sett oss mätta på girlander och rankor, eller  såsom Valdemar Nyman skriver ” sjögräs och alger. Av maneters antenner och snäckdjurs silhår”, upptäcker vi att bilderna i S:ta Anna kyrka verkar var barnsligt naiva. I målningarna saknas nämligen det perspektiv som vårt öga vant sig vid både i bibelillustrationer, konstverk och vanliga fotografier.

Här saknas centralperspektivet, det perspektiv som vi alla övat oss på under skolans tecknetimmar , där vi placerat oss själva först och ritat husen utifrån den plats mitt öga är och  längs med gatan minskar husens storlek allt mer ju längre bort ifrån mig de är. 

Den ryske 1800-tals teologen, fysikern och filosofen Pavel Florenski säger att han inte kan gå med på att världens mittpunkt är det Jag (skrivet med stort J) som betraktar den. Dvs det Jag som ofta drar till med formuleringen Skönheten finns i betraktarens öga.

I S:ta Anna kyrka verkar det som om alla figurer är lika mycket i förgrunden. Vill man understryka att den ena är bakom den andra så gör man det helt enkelt så att man låter figurerna överlappa varandra.

Så när vi nu stiger in i S:ta Anna kyrka så sker här bara ett perspektivskifte  inte mellan historia och nutid, mellan värdsligt och heligt. Här sker ett paradigmskifte .

Vi träder in i ett rum där jag som betraktar bilderna inte längre är världens mittpunkt eftersom bilderna inte är målade utifrån subjektets, betraktarens öga.

Perspektivet är det motsatta. Betraktaren, subjektet är bortom bilden, är det heliga Mysteriet ”  vars omkrets är ingenstans och vars centrum är överallt”.

Här dansar Treenigheten fram  sin närvaro, precis som ljuset som flödar in i rummet och avtäcker alla dolda rikedomar, här dansar Treenigheten fram sin närvaro i rummet, i oss och vi vill bara tillsammans med änglarna tacka och lova.    

Bilderna är alltså precis som ikonerna ett fönster. Men inte ett fönster genom vilket jag skall se på andra sidan, om vi tänker så , att vi genom ikonens fönster får syn på himmelska ting så är vi kvar centralperspektivet

Fönstret är den plats där ljuset strömmar in, där himmelen dansar fram .

Så medan de italienska renässansmålarna som Botticelli och  Brunelleschi utvecklade och förfinade det LINJEPERSPEKTIV som redan de gamla grekerna använde vid teaterdekorationer och illusionsmåleri för att bedra betraktarens öga och samtidigt som  ALBERTI skrev sin bok om centralperspektivet så målades S:ta Anna kyrka helt i enlighet med NÄRVARONS PERSPEKTIV.

Det här betyder att S:ta Annas muralmålningar dansar fram himmel under takvalven, ner mellan bänkarna, in i fönsternicherna, upp mellan altarblommorna plockade ute på gravgårdens rosenbuskar och omsluter på alla sidor den församling som är samlad att ta avsked av sin kära, dansar fram i barnet som föräldrarna bär fram till dopfunten och i de som knäböjande tar emot bröd och vin… , till och med uppför predikstolen dansar Treenigheten fram.

Sådan är kyrkorummets teologi utifrån de medeltida muralmålningarna S:ta Anna kyrka Kumlinge.

Inte sällan blir konfrontationen total när vår västerländska religiositet med sin logiska, rationalistiska beskrivning av värld och himmel med hjälp av dualistiska begrepp som kropp och själ, himmel och jord, synd och heligt, gott och ont erövrar kyrkorummet. Och i skruvstädet mellan den dansande Treenighetens levande närvaro och den religiösa dualismen töms kyrkan på folk. Inte helt… människor älskar att sitta här i tystnad, i fred och dansen sker. Och de vet det.


ALLT ÄR ETT

Valdemar Nyman: ”Ibland är jag fjärilen som virvlar kring stockrosen, ibland stockrosen själv. Ibland är jag inte jag men allt annat. Jag är ställd utom som Gud det är. Är bara i Gud. Och den som vet att bara vara blomma, fjäril, doft och solljus i Gud han mister den rikedomen aldrig”

Allt är ett. 

Är du. Är jag. 

Är ”blomma, fjäril, doft och solljus…”.

Är nu. Gränslöst i Gud.

Detta blev Valdemar Nymans livsprojekt. I teologi. I liturgi. I författarskap. I kärlek till konst, poesi, natur. I kärleken till Åland och Finström.

Med djupa rötter i den kristna mystika traditionen, i islamsk sufism och buddhism avtäcker han en spiritualitet som vilar orörd, djupt nere under ytan av analyser, debatter och ideologiska ställningstaganden. Medan resten av vår kyrka varit fången i en dualistisk världssyn där frågor om manligt-kvinnligt, syndigt-heligt, värdsligt-andligt, gudomligt-mänskligt upptagit största delen av dagordningen, så har Valdemar Nyman dansat: ” Du ärans konung Kriste. Mitt hjärta instämmer i den men jag vet med hela mitt väsen att jag har en annan ton, en annan färg.  Jag har ett annat språng i mitt lovprisande.Som en ung råbock som bryter fram i daggigt snår. Och solen är röd i de ångande blå daggdropparna.”

Låt Ålands kyrka dansa igen!


Att leva med pärlor, sjätte och sista delen


Den kvinnliga kyrkan


Kärlekspärlorna – livets hemliga mönster


Bild

The Soul of All Things


S.ta Anna kyrka Kumlinge


Här har stjärnan stannat


”Det är bara känslor”

”Vi har större makt över våra känslor än vi trott”

”Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor”, säger Lisa Feldman Barrett, en av världens mest inflytelserika emotionsforskare.
”Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor”, säger Lisa Feldman Barrett, en av världens mest inflytelserika emotionsforskare. Foto: Lars Pehrson

Vi har mycket större makt över våra känslor än vi tror. Din hjärna lyssnar av kroppen och gör känslor som passar den situation du befinner dig i. Psykologiprofessor Lisa Feldman Barrett anser att det är hög tid att vi uppdaterar vår syn på känslor.

När du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett.Foto: Lars Pehrson StängNär du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett.Foto: Lars Pehrson 

Känslor är i själva verket gissningar, ett slags beräkningar av vad som ska hända härnäst baserade på vad du har varit med om tidigare. 

Det är dags att stoppa ned 1900-talets teorier om hur känslor blir till i historiens malpåse, menar Lisa Feldman Barrett. Glöm att exakt samma områden i hjärnan aktiveras när vi känner rädsla, ilska, glädje eller några andra specifika känslor. Glöm att amygdala spelar huvudrollen. Visst, ibland är den aktiverad när du blir rädd, men inte alltid. Och det finns inga speciella kopplingar för känslor i din hjärna. Mönstren ser olika ut varje gång. Känslor borde sorteras som kategorier för variation är normen, precis som det brukar vara i naturen. 

Vad kan vi lära oss av detta?

– Jo, att vi har större makt över våra känslor än vi tidigare trodde! säger Lisa Feldman Barrett.

Våra hjärnor kan hela tiden lära om och vi kan hjälpa dem på traven genom att bli bättre på att lyssna på våra kroppar.

Det är en engagerad psykologiprofessor jag når på telefon i Boston. Hon vill nå ut med sitt budskap.

– Bilden hittills har varit att du är född med ett visst register av känslor och att hjärnan är rustad med kretsar för dessa. Men det är inte så att hjärnan har olika funktioner i olika delar, som om den vore en schweizisk armékniv, säger Lisa Feldman Barrett med ett gott skratt.

Vi har större makt över våra känslor än vi tidigare trodde.

I en ständigt pågående slinga försöker hjärnan räkna ut vad som ska hända härnäst. Den gissar, beräknar, drar slutsatser. Det gäller både tolkningar av omvärlden och den inre världen. Hela tiden sker en kommunikation mellan kroppen och hjärnan, ett slags avstämning av hur kroppen har det (interoception med ett fint ord) och vad hjärnan bör göra för att skapa balans. Kroppen påverkar våra känsloliv mer än vi trott.

– Vi förstår nu att hjärnan utvecklades från början för att kontrollera kroppen. Hjärnan styr kroppens budget skulle man kunna säga, förklarar Lisa Feldman Barrett.

– Det handlar inte om pengar, men glukos, salt, hormoner och vatten. Allt vad din kropp behöver för att överleva och må bra helt enkelt, i första hand för att du ska kunna föra vidare dina gener till nästa generation.

När du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett.
När du stressar upp dig inför allt som ska lösas i livet och spänner musklerna, får ont i magen, nacken och börjar andas ytligt så undrar hjärnan vad som är på gång. Den vill göra något åt din krisreaktion. Vänta då lite. Ibland har jobbiga känslor en enkel förklaring i hur kroppen har det, säger Lisa Feldman Barrett. Foto: Lars Pehrson 

De här kroppsliga förnimmelserna är medfödda och filtrerar hur du uppfattar din omvärld och berättar om vi känner oss lugna, nöjda, upprörda eller känner obehag. De är ett slags barometer som berättar vad som händer i kroppen. Med enklare ord kan vi kalla det vårt sinnesstämning, som är med oss varje vaken stund hela livet.

Känslor – så funkar de

Känslor skapas i stunden och hjälper oss att fatta rätt beslut. De uppstår ur aktivitet i nervceller men inga nervceller är exklusivt ägnade för att skapa känslor. 

Samma känsla kan aktivera olika områden i hjärnan. Och olika känslor kan aktivera samma nätverk. Känslor borde snarast sorteras i kategorier. 

Din hjärna förutsåg just det du upplever precis nu.

Känslor skapas när det uppstår en stark förändring i den här så kallade kroppsbudgeten. Din hjärna försöker förstå vad som händer genom att länka ihop förnimmelserna i kroppen med tidigare erfarenheter och det som händer i ögonblicket.

– Exakt samma typ av smärta i din mage kan vara rädsla, ångest, hunger eller en magkänsla om att någon inte bör litas på, beroende på vilken situation du befinner sig i och vilka gissningar hjärnan gör om vad som är orsaken till det onda.

När kroppen inte har tillräckligt med resurser påverkar det hur vi beter oss. Vi blir tröttare, i förlängningen blir inlärningen svårare och så vidare. Inlärning är kostsamt för metabolismen.

Jag kan ändra min egen fysik och på det sättet påverka mina känslor.

– Du kan tänka på depression som extrem sparsamhet ur kroppens synvinkel. När din kropp signalerar till hjärnan att den är helt i obalans slutar hjärnan bry sig om vad som händer i omvärlden. Det förklarar symtom på depression.

Den här kunskapen kan ge en ny förståelse för hur hjärnan fungerar och andra sätt att se på känslor och psykisk hälsa.

– Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor. Jag kan, i alla fall i viss mån, ändra min egen fysik och på det sättet påverka mina känslor.

Lisa Feldman Barrett säger att hon själv anstränger sig mer för att göra det bästa för sin kropp på ett sätt som hon inte gjorde förut.

– Under mina första 15 år som forskare hade jag konstant sömnbrist, jag hade ett litet barn och jag skulle leda forskninglabbet. Amerikansk kultur är för övrigt designad för att få din kroppsbudget att gå på minus.

Nu är hon mer försiktig och ser till att sova tillräckligt, träna och ta tid för återhämtning.

– Jag försöker också odla nya erfarenheter för att tvinga mig själv till att ha en bred repertoar av känslor som jag kan göra, säger Lisa Feldman Barrett och drar lite på det sista ordet.

Göra, för det är det som är huvudsaken i den nya teorin om känslor. Vi reagerar inte med känslor, vi skapar dem med utgångspunkt i våra kroppar.

Andreas Olsson, docent i psykologi vid Karolinska institutet, och leder forskningen på Emotionlab om emotionell inlärning i sociala sammanhang, har skrivit förordet till boken ”Så skapas känslor”. Han blev själv influerad av emotionsforskningens nestor, Paul Ekman, när han gick ett doktorandseminarium på Berkeleyuniversitetet i Kalifornien i slutet av 1990-talet. Paul Ekman är mannen bakom den klassiska synen, alltså att det finns ett begränsat antal grundemotioner som är genetiskt förprogrammerade och som uttrycks på olika sätt i ansiktet. Emotionerna ansågs vara universella med mindre skillnader i olika kulturer. 

Lisa Feldman Barrett och hennes labb på universitetet i Boston satte som mål att lösa frågan om en viss hjärnaktivitet visar på specifika känslor. Under ett par decennier undersökte varenda studie av ilska, avsky, rädsla, glädje, ledsamhet och lade ihop resultaten av de knappt hundra som var statistiskt användbara i en metaanalys. 1300 deltagare har testats under 20 år. De menar att de gamla teorierna har falsifierats.

Predrag Petrovic som också forskar i neurovetenskap vid Karolinska institutet och som skrivit boken ”Känslostormar” menar att det vore olyckligt att döma ut Paul Ekmans grundliga forskning, med sin tids metoder. Både Andreas Olsson och Predrag Petrovic anser att även om vi har lärt oss att uppleva emotioner på vissa sätt beroende på bakgrund och kultur så finns det liknande sociala emotioner världen över. 

När allt kommer omkring finns det också gemensamma nämnare mellan de olika synsätten, det ”konstruktivistiska” och det ”klassiska”. Känslor har tydliga funktioner. De förutsäger framtiden, beräknar hur vi ska agera och reagera. De vägleder oss och ger signalerna från kroppen mening.

Som art har vi alltid varit beroende av att förutse framtiden. Eller i alla fall att gissa vad som ska hända härnäst. Som precis nu när du läser det här.


ALLT ÄR ETT


VEM E HAN?


Om cirkeldans, Valdemar Nyman och Rublevs Treenighet