… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Författararkiv

Bild

Bara sitta. Bara få. Bara lyssna på. Praxis 2 – ut ur boxen


φιλία philia ”kärlek”, κάλλος kallos ”skönhet

Maggie Ross

Philokalia

Kärleken till skönheten… φιλία philia ”kärlek” and κάλλος kallos ”skönhet, ja, ja…..

Sämre andlig praxis finns det än att dagligen låta sig bebos, mötas och befruktas av den skönheten, av den kärleken…

Jag är inte värd att du stiger in under mitt tak. In under mitt ögonlock. In under min pannlob In i min puls vibrerande. Men du kommer, du Skönhet,, du kärlek, du helighet.

Kom, kom in under mitt tak… idag.. idag… nu.


Andlig praxis

Det räcker med att bara lyssna, tystna, rotas

Tre minuter dagen efter Marie bebådelse


SKÅDA det är söndag

Marie bebådelse

Och SE… SE… det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon den sjätte dagen.

Nej, inte ordet ”TÄNK, hur bra det blev”! Inte ”TÄNK, hur det kan bli!  Inte ens ”Tänk efter”, ”Tänk till”!

utan SKÅDA… ordet som skapar tystnad, som skapar öppenhet, som skapar mottaglighet. SE!

Du sitter i båten en vacker sommardag. Båten ligger väl för ankar. Rör sig i lugna mönster undan vinden, efter ankarkättingens sträckning. Någon läser en bok. En annan följer med molnens väg över himlen. Någon har tid med att göra det som aldrig annars görs ombord.

Och så säger någon SE!

Allt i båten tystnar. Rörelserna. Småsjungandet. Pysslandet. Man håller andan. Tittar upp. Ser sig uppmärksamt omkring. Utan förutfattade meningar. Utan att veta. Utan att tänka. Bara helöppet sinne. Orörlig tystnad. Allt är nu möjligt.

SE…SKÅDA… Det är här perspektivet skiftar. Ifrån att vi tänker, fantiserar, drömmer, läser, minns och planerar. Vet och berättar. Till närvaro.

Till att vi är – vidöppna sinnen, sårbart närvarande. Redo att bli fyllda. Av något nytt.

Marie bebådelsedag ljuder evangeliets ord genom tusentals kyrkorum: SE! 

Inre världar och yttre rymder öppnas.  Hjärtslag och andetag lodar alla tystnaders djup. 

SE! (idou, theōreō). Här tystnar tankar. Här lägger sig förklaringar till ro. Här lägger sig alla teorier på svaj.

Maria. SE! Vidöppen verklighet. ”jordad andlighet”. ÄR det som sker.

”Du skall bliva havande av helig ande..”

Perspektivskiftet har en given markör i det bibliska texterna: (idou, theōreō), SKÅDA. Den markören finns också när vi stående inför nattvardsbordet sjunger SE… Guds lamm

och i den tystnaden tar jag emot…och blir havande… av himlars gränslösa rikedom

Det är söndag. Vardagens projekt ligger på svaj. Under kyrkvalven hör vi någon säga SE!




Forskarklubbens skärminspelning


Hur gör man? Om professionellas rop på hjälp

Tystnadens ängel Hesychia

När det gäller jämställdhet och mångfald ligger kyrkan tyvärr på efterkälken. 

Men frågan processas.. i arbetslag, i församlingar, i kommissioner, i utskott och kyrkomöten. I pridemässor. För att inte glömma att den processats i biskopsvalet. Och kommer ännu att ta stort och avgörande utrymme. För det är en viktig fråga. 

Arbetslagstiftning har processats i utskott, kommissioner och kommer att processas i arbetsmarknadsverkets arbetsgrupper och i fackföreningar för att till sist landa i församlingens förtroendeorgan och hos de anställda. 

Personalförvaltning och fastighetsförvaltning har kursats, senast den sista månaden på Åland. Jag kan fortsätta hur långt som helst. 

Allt detta arbetas det med på bred front. I mycket av detta har och är BG redan en del av maskineriet. Och om detta intervjuas biskopskandidaterna. Det är bra. Det handlar om organisationens uppbyggnad, uttryck och dess öppenhet för var och en som behöver att träda in i gemenskapen. De öppna dörrarna är folkkyrkans tecken. Organisationen är själva konstruktionen och fasaden.

Då är väl allt OK? Till sist förverkligas en bättre kyrka än den vi har idag. Ett stift med kvinnlig biskop.

Min liknelse om biskopen som tränare gick fel, märker jag. Jag byter ut tränaren mot en dirigent. 

En dirigent som leder en symfoniorkester av de mest skilda instrument, allt ifrån trummor, saxofoner, harpor till valthorn och tuba. Samtliga musiker inklusive dirigenten är bevandrade i musikteori. En del mer och andra mindre. De flesta intresserar sig för olika kompositioner, kan musikhistoria. Dirigenten är säkerligen förmögen att undervisa och fördjupa orkesterns teoretiska kunskap. Han gör det. Och det är oerhört intressant!  I detta fall mynnar det ut i diskussioner och fördjupade studier. Ja, det går så långt att de gemensamma övningarna utmynnar helt enkelt i föreläsningar efter föreläsningar. Scenen blir till en föreläsningsramp. Den stackars orkestern glömmer bort sina enskilda instrument och framför allt det gemensamma framförandet. Man blir helt enkelt ett institut för musikteori. Framstående sådant. Men musikteorins yttersta syfte är väl ändå praxis.

 Jag efterlyser en biskop som säger… nu sätter vi oss vid instrumenten. Nu börjar vi öva. Så att vi lär oss hur man skall göra, inte bara prata och teoretisera. Nu sätter vi oss vid instrumenten, övar oss enskilt, hemma varje dag, tillsammans under veckan. Kanske någon till och med föreslår att vi bildar en arbetsgemenskap för andlig fördjupning som förutom daglig övning har regelbunden kontakt. Till sist hör vi vilka univers våra instrument skapar tillsammans.

Då får vi en helt ny syn på teorin. Träder in i traditionen med nya ögon, förundrade, fascinerade och tacksamma.

Överraskade! Tänk att vi inte förstod tidigare!

MEN…

… det är ett vanmäktigt rop på hjälp då blivande och nya präster säger att teorin kan vi men….. HUR GÖR MAN. DET ÄR KYRKANS ROP. Har vi instrument? Hur spelar man ? Hur ODLAR MAN ETT ANDLIGT LIV? Vilka verktyg finns det, annat än teoriernas teori? Ingen svarar. Är det nån som vet? 

Ja! Det våras mellan kommissioner och nämnder, mellan arbetsmarknadsverk och jämställdhetsdokument, mellan protokoll och besvärsanvisningar: SE, nya gröna skott. 

Den ena efter den andra förstår att KYRKAN handlar inte om teori utan om andlig verklighet. Den verkligheten har konkreta stigar. De stigarna går man genom praktiska övningar i jesusbön, i meditation, i lectio Divina, i kontemplation, i kroppsnärvaro, fysisk fasta, tystnadsarbete, i kärleksgärningar, meditativ gång och sång och så är det detta: Se Guds lamm, den heliga nattvarden.

Är det inte märkligt att kyrkans ödesfråga, prästernas andliga liv, saknar kommissioner, nämnder och arbetsgrupper ? Ja, men inte helt, biskop Björn Vikström startade ett arbete i andlig fördjupning som räckte i flera år och som nu behöver en utvidgning och en fortsättning. BG:s uppskattade och mycket värdefulla arbete i kyrkomöte och i stiftet behöver få fortsätta.

Jag sätter mitt hopp till att någon vågar ta dirigentpinnen. Föra instrumenten tillbaka i våra liv. Och spiritualiteten tillbaka i gudstjänsten . 

Därför röstar jag på Sixten Ekstrand.


Hesychia


Kyrkans ödesfråga

Tystnadens ängel Hesychia

Kyrkans ödesfråga är spiritualiteten. 

Framför allt den kreativa andlighet som gror i det tysta, det levande gröna som spirar mellan arbetstidslagstiftning och partnerskapslagar.

Min fråga är då: Vad vill jag att skall stödas, näras och synligt lyftas fram av en kommande biskop?

Vem har förmåga att i samtal, undervisning och initiativ leda ett arbete så att präster, kantorer, diakoner, ungdomsledare och andra ges konkreta verktyg för daglig andlig praxis? 

Kanske till och med samla alla som söker andlig fördjupning till en konkret, i verkligheten synlig arbetsgemenskap där man stöder varandra och inspirerar varandra, delar med sig av sina egna erfarenheter och rutiner.

Folkets biskop i all ära! Det bär bra med en socialt kompetent biskop. Det är trevligt med ett vackert paket och framför allt med en snitsig stor rosett. Men om paketet är tomt?

Biskopen är prästernas förman. Andliga ledare. Prästerna och andra medarbetare är fotbollslaget. Biskopen tränaren. Det är inte folket han skall träna.

Sixten Ekstrand har uppmärksammat andlighetens kris i Borgå stift. Nyvigda präster, diakoner ropar efter hjälp. Det ropet är samtidigt en hel kyrkas rop på hjälp. Kan ni tänka er?! Hur det har blivit!

Arbetstidslagar, dokument för trakasserier, etiska fonder, människorättsfrågor, dataadministration och strukturförändringar är självklart oerhört viktiga saker. Absolut nödvändiga. Men de frågorna sköts redan av kompetenta kommittéer, arbetsgrupper, utskott och kommissioner.  

Kyrkans kreativa andlighet med sina rötter i en lång kristen tradition saknar konkret stöd. Vi behöver en biskop som vågar stiga fram ur paragraferna och tillsammans med andra svara på kyrkans rop efter hjälp.

Därför röstar jag på (min ev. femte biskop) på Sixten Ekstrand.


Radikal

Är du liberal eller konservativ? 

Biskopskandidaterna fick den mycket ofruktbara frågan som har sina rötter i 1800-talets bibelforskning med den historiskt-kritiska vetenskapen som motor.

Jag trodde att den uppdelningen så småningom hade spelat ut sin roll så att vi inkommand söndag kan lyssna till Marie bebådelsedagens evangelium med öppet hjärta och hungrande sinnen. Och själva bliva havande med helig ande.

Men nej. Biskopskanditaterna faller alla i den gamla fällan … återigen. 

Alla utom en. Hon svarar radikal, dvs vägrar 1800-tals definitioner. Den vägran öppnar upp för en ny stark fascination för: The Greatest Story Ever Told”!

Henne har jag röstat på. 
Hoppas jag på. 
Så att vi kommer loss ur det liberala/fundamentalistiska träsket.