… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Författararkiv

Perspektivskifte

En liten tid,
ett kort steg
bara en skiftning bort

I ett ögonblick då ögonlock
sluts och då ögonlock öppnas
Μικρὸν  säger han
Bara det lilla minsta, mikro
och ni ser mig igen

men vi lever och rör oss i berättelsen
med blicken vid horisonten, i berättelsen om det som väntar
i framtiden, inte nu, men sen nån gång, på andra sidan

Μικρὸν  säger han
Bara ni vågar sluta ögonen. Släppa taget om.
Det ni ser. Det ni vet. Det ni kan. Det ni vill.
Slut bara ögonen en MIKRON och låt det vara mörkt och ni ser inte mer.
Öppna ögonen nu på samma gång och ni ser igen, världen
Se hur gullvivans gula färg.  Se hur violen vibrerar blå i bergsklyftan.
Bara lite, det lilla minsta, mikro.

Våga släppa taget. Våga stå försvarslös. Våga vara sårbar.
I mörkret. Med slutna ögonlock. I din kropp.

Och då du öppnar ögonen ser du mig igen.

Så nära. Så omedelbart.  

Det är söndag.
wherever you are Mässa i St Jakob kl. 11


Känslor är BARA känslor

Så har jag lärt mig och så undervisar man i meditation och kontemplation. Låt tankarna komma och gå.

Låt känslorna komma och gå.

Det är bara känslor. Det är bara tankar.

Och nu ger vetenskapen stöd åt en fler tusenårig gammal kunskap

”Jag kan ändra min egen fysik och på det sättet påverka mina känslor.”… vilket sker i regelbundna meditationsövningar… i kontemplation … så den lutherska reformationen är resultatet av en ensam mans känsloloopar ur vilken han inte fann en utväg… trots kunskapen fanns i klostret han levde…

Kanske reformatorn inte utövade meditationsliknande sysselsättningar som vandring, joggning och kroppsträning?

Svenska dagbladet idag:

Professor: Så tar du fysisk kontroll över känslorna

”Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor”, säger Lisa Feldman Barrett, en av världens mest inflytelserika emotionsforskare. Foto: Lars Pehrson

Vi har mycket större makt över våra känslor än vi tror. Din hjärna lyssnar av kroppen och gör känslor som passar den situation du befinner dig i. Psykologiprofessor Lisa Feldman Barrett anser att det är hög tid att vi uppdaterar vår syn på känslor.Maria CarlingUppdaterad 11.34Publicerad 11.30Stäng

Dela artikeln:Professor: Så tar du fysisk kontroll över känslorna

Känslor är i själva verket gissningar, ett slags beräkningar av vad som ska hända härnäst baserade på vad du har varit med om tidigare. 

Det är dags att stoppa ned 1900-talets teorier om hur känslor blir till i historiens malpåse, menar Lisa Feldman Barrett. Glöm att exakt samma områden i hjärnan aktiveras när vi känner rädsla, ilska, glädje eller några andra specifika känslor. Glöm att amygdala spelar huvudrollen. Visst, ibland är den aktiverad när du blir rädd, men inte alltid. Och det finns inga speciella kopplingar för känslor i din hjärna. Mönstren ser olika ut varje gång. Känslor borde sorteras som kategorier för variation är normen, precis som det brukar vara i naturen. 

Vad kan vi lära oss av detta?

– Jo, att vi har större makt över våra känslor än vi tidigare trodde! säger Lisa Feldman Barrett.

Våra hjärnor kan hela tiden lära om och vi kan hjälpa dem på traven genom att bli bättre på att lyssna på våra kroppar.

Det är en engagerad psykologiprofessor jag når på telefon i Boston. Hon vill nå ut med sitt budskap.

– Bilden hittills har varit att du är född med ett visst register av känslor och att hjärnan är rustad med kretsar för dessa. Men det är inte så att hjärnan har olika funktioner i olika delar, som om den vore en schweizisk armékniv, säger Lisa Feldman Barrett med ett gott skratt.

Vi har större makt över våra känslor än vi tidigare trodde.

I en ständigt pågående loop försöker hjärnan räkna ut vad som ska hända härnäst. Den gissar, beräknar, drar slutsatser. Det gäller både tolkningar av omvärlden och den inre världen. Hela tiden sker en kommunikation mellan kroppen och hjärnan, ett slags avstämning av hur kroppen har det (interoception med ett fint ord) och vad hjärnan bör göra för att skapa balans. Kroppen påverkar våra känsloliv mer än vi trott.

– Vi förstår nu att hjärnan utvecklades från början för att kontrollera kroppen. Hjärnan styr kroppens budget skulle man kunna säga, förklarar Lisa Feldman Barrett.

– Det handlar inte om pengar, men glukos, salt, hormoner och vatten. Allt vad din kropp behöver för att överleva och må bra helt enkelt, i första hand för att du ska kunna föra vidare dina gener till nästa generation.

De här kroppsliga förnimmelserna är medfödda och filtrerar hur du uppfattar din omvärld och berättar om vi känner oss lugna, nöjda, upprörda eller känner obehag. De är ett slags barometer som berättar vad som händer i kroppen. Med enklare ord kan vi kalla det vårt sinnelag, mood på engelska, som är med oss varje vaken stund hela livet.

Känslor – så funkar de

Känslor skapas i stunden och hjälper oss att fatta rätt beslut. De uppstår ur aktivitet i nervceller men inga nervceller är exklusivt ägnade för att skapa känslor. 

Samma känsla kan aktivera olika områden i hjärnan. Och olika känslor kan aktivera samma nätverk. Känslor borde snarast sorteras i kategorier. 

Din hjärna förutsåg just det du upplever precis nu. LÄS MER

Känslor skapas när det uppstår en stark förändring i den här så kallade kroppsbudgeten. Din hjärna försöker förstå vad som händer genom att länka ihop förnimmelserna i kroppen med tidigare erfarenheter och det som händer i ögonblicket.

– Exakt samma smärta i din mage kan vara rädsla, ångest, hunger eller en magkänsla om att någon inte bör litas på, beroende på vilken situation du befinner sig i och vilka gissningar hjärnan gör om vad som är orsaken till det onda.

När kroppen inte har tillräckligt med resurser påverkar det hur vi beter oss. Vi blir tröttare, i förlängningen blir inlärningen svårare och så vidare. Inlärning är kostsamt för metabolismen.

Jag kan ändra min egen fysik och på det sättet påverka mina känslor.

– Du kan tänka på depression som extrem sparsamhet ur kroppens synvinkel. När din kropp signalerar till hjärnan att den är helt i obalans slutar hjärnan bry sig om vad som händer i omvärlden. Det förklarar symtom på depression.

Den här kunskapen kan ge en ny förståelse för hur hjärnan fungerar och andra sätt att se på känslor och psykisk hälsa.

– Jag inser själv att jag har ett stort ansvar för mina egna känslor. Jag kan, i alla fall i viss mån, ändra min egen fysik och på det sättet påverka mina känslor.

Lisa Feldman Barrett säger att hon själv anstränger sig mer för att göra det bästa för sin kropp på ett sätt som hon inte gjorde förut.

– Under mina första 15 år som forskare hade jag konstant sömnbrist, jag hade ett litet barn och jag skulle leda forskninglabbet. Amerikansk kultur är för övrigt designad för att få din kroppsbudget att gå på minus.

Nu är hon mer försiktig och ser till att sova tillräckligt, träna och ta tid för återhämtning.

– Jag försöker också odla nya erfarenheter för att tvinga mig själv till att ha en bred repertoar av känslor som jag kan göra, säger Lisa Feldman Barrett och drar lite på det sista ordet.

Göra, för det är det som är huvudsaken i den nya teorin om känslor. Vi reagerar inte med känslor, vi skapar dem med utgångspunkt i våra kroppar.

Andreas Olsson, docent i psykologi vid Karolinska institutet, och leder forskningen på Emotionlab om emotionell inlärning i sociala sammanhang, har skrivit förordet till boken ”Så skapas känslor”. Han blev själv influerad av emotionsforskningens nestor, Paul Ekman, när han gick ett doktorandseminarium på Berkeleyuniversitetet i Kalifornien i slutet av 1990-talet. Paul Ekman är mannen bakom den klassiska synen, alltså att det finns ett begränsat antal grundemotioner som är genetiskt förprogrammerade och som uttrycks på olika sätt i ansiktet. Emotionerna ansågs vara universella med mindre skillnader i olika kulturer. 

Lisa Feldman Barrett och hennes labb på universitetet i Boston satte som mål att lösa frågan om en viss hjärnaktivitet visar på specifika känslor. Under ett par decennier undersökte varenda studie av ilska, avsky, rädsla, glädje, ledsamhet och lade ihop resultaten av de knappt hundra som var statistiskt användbara i en metaanalys. 1300 deltagare har testats under 20 år. De menar att de gamla teorierna har falsifierats.

Predrag Petrovic som också forskar i neurovetenskap vid Karolinska institutet och som skrivit boken ”Känslostormar” menar att det vore olyckligt att döma ut Paul Ekmans grundliga forskning, med sin tids metoder. Både Andreas Olsson och Predrag Petrovic anser att även om vi har lärt oss att uppleva emotioner på vissa sätt beroende på bakgrund och kultur så finns det liknande sociala emotioner världen över. 

När allt kommer omkring finns det också gemensamma nämnare mellan de olika synsätten, det ”konstruktivistiska” och det ”klassiska”. Känslor har tydliga funktioner. De förutsäger framtiden, beräknar hur vi ska agera och reagera. De vägleder oss och ger signalerna från kroppen mening.

Som art har vi alltid varit beroende av att förutse framtiden. Eller i alla fall att gissa vad som ska hända härnäst. Som precis nu när du läser det här.


Om hur svårt det är – att bestämma sig

Medan Godric ännu var barn vallade han får på sin familjs farm. Han älskade varje får som om det var hans eget. Och han älskade att lyssna på när hans far berättade berättelsen om Det förlorade fåret. Och han älskade att lyssna till psaltarpsalmerna sjungas.

Men Godric gillade även att gå till staden och marknaden där han på en enda dag gjorde av med hela säsongens förtjänst på underhållning och nöjen. 

När han var ute på betesmarkerna tänkte Godric bara på Gud, fåren och berättelsen om den gode herden.

Men när han var i staden eller på marknaden, allt han kunde tänka på då var hur kan skulle få sin pengapung fylld så att han kunde köpa alla de värdefulla saker som glittrade i handelsmännens stånd.

Godric kunde aldrig bestämma sig.

Som ung man arbetade Godric som handelsresande, gick från by till by, från marknad till marknad, för att sälja sina varor. Hans börs blev överfull av slantar som han kunde spendera. 

Till en början var det rena rama lyckan Men sedan började han känna sig orolig och rastlös. Så han började spara på sina slantar och reservera dem för framtiden.

Plötsligt tog han alla sina besparingar och köpte sig en båtresa till Spanien. I Spanien vandrade han, bedjande och sjungande,  den gamla pilgrimsvägen till Santiago i Compostela.

Men det är så svårt att bestämma sig.

Han längtade tillbaka. Tillbaka till köpandet och säljandet. Till sparandet och spenderandet. Godric återvände till England och blev seglare, delägare i två segelskepp. 

Han gjorde sig en förmögenhet som handelsman. 

Och det fanns mera att göra. 

Det fanns mera att förtjäna. Som smugglare och pirat.

På en av sina piratresor stannade han på ön Lindisfarne, den heliga ön som ännu 2002 beboddes av 162 människor, 

Där fick han höra berättelsen om den berömde eremiten S:t Cuthbert, som var munk och sedan abbot i klostret, sedermera biskop av Durham.

Djupt berörd av vad han hörde sålde Godric allt han ägde än en gång och begav sig på pilgrimsvandring till Rom. Där levde han i enkelhet och bön i bergen ovanför staden. 

Men hur skall man bestämma sig?

Han var som bonden på åkern. När bonden satt i kyrkan var han i sitt sinne ute på åkrarna, När han var ute på åkrarna var hans sinne i kyrkan.

Och han trodde det var ett val att besluta sig för åkrarna.

Det var det ju inte för i sitt inre var han inte ändå där. I sitt inre hade han inte gort ett val.

Det är så svårt att bestämma sig.

Så Godric återvände till England. Nu som hushållsmästare hos en förmögen lord som tillsammans med sina hantlangare plundrade byarna och sög ut de fattiga grannarna omkring . Godric kunde leva ett bekvämt och gott liv på Rainulfs pengar.

Och där satt Godric och tänkte på sina år som fåraherde hos sin far, tänkte på far som berättade berättelsen om den gode herden som ger sitt liv för sina får.

Det är så svårt att besämma sig

Så hände det sig att biskopen av Durham besökte slottet och gav Godric en bok med psaltarpsalmer 

Och psaltarpsalmerna lockade fram sången ur Godric på nytt. Lockade fram bönen i honom. Och nu var det sången och bönen som ville. 

Ville ut och vandra. Ville på pilgrimsresa. Godric följde sången som sjöng i honom. Han följde bönen som bad i honom. Ut på pilgrimsvandring

Den tredje pilgrimsresan var inte Godrics.

Den var sångens, bönens, tillbedjans och längtans resa.

Och från den resan återvände han inte, trots att han senare bosatte sig i ett jaktreservat under lord Flambard

Där byggde han ett tempel. Och templet fylldes av sången, av bönen, av alla de psaltarpsalmer han älskade.

Det är så svårt att bestämma sig. Tills man blir upphunnen av det man är bestämd för.

Och den dagen ger man sitt liv, likt den gode herden.

Människor som var på resa genom skogen stannade och bad med honom kapellet . Även Flambard kom till kapellet för att be. Djuren omkring honom i skogen lärde sig att han var en människa som inte agade dem och de gick förbi kapellets öppna dörr kunde de ibland stanna för att höra honom sjunga psaltarpsalmerna.  Alla kom att älska den gamle mannen och Godric förstod att alla, alltifrån skogens rovdjur till de jagande männen var nu hans flock.

Den gode herdens söndag


”Jag är den”

Söndagens latinska namn Misericordia Domini (Herrens barmhärtighet) kommer från den gamla antifonens inledningsord (Ps. 33:5, jfr även Ps. 89:2)

”Jag är den”

Som ger liv

Som flödar

ur Guds hand

Genom dem som älskar

Genom dem som lever

Genom dem som ger

Att du ger ditt liv

Att du ger liv

Att du låter liv rinna vidare

Ur dig

Ur din hand

Ur din omsorg

Ur din blick och ur dina långa dar av arbete och nätter av förbön

”Jag är den gode herden”

Som är liv

Som är livets flöde

Och jag känner igen 

När det flödar

När det rinner över

När det rinner fram. 

Och jag behöver bara vara en del

Vara ett med flödet. Eller som evangeliet säger:

”jag känner mina får och fåren känner mig

Liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern”

Men när livsflödet stannar upp. I mig. När jag lever som om min dag var den sista stationen.

När jag lägger beslag på det som rinner till mig, i mig. När det inte längre rinner ur mig. Till dig. Då ruttnar källan i mig. Och det innersta i vår tid. 

Är sig själv nog och lever som om allt slutade här. Att det var hit vägen ledde.

Till oss i denna tid. Där vi strider om vem som skall lägga beslag på. Och så. Blev våra barn utan framtid.

”jag är den” ”Den gode herden” ” Som ger sitt liv.”

Som rinner ut i oss. Som ger liv i oss. Och som i den heliga nattvarden öppnar livets gåta och säger: För dig. 

”Jag är den gode herden”. Jag är den som rinner ut, i dig. Ger dig liv. Var inte rädd. Låt det rinna vidare. 

Rinner ut i S:ta Anna kyrka imorgon söndag kl. 11


Thoughts on the Jordan Peterson Interview


In die resurrectionis meal


Bild

Jag skriver som jag går – fast bättre II


Quasi modo


Bild

Jag skriver som jag går- fast bättre


Påsktider