… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

The Ten Oxherding pictures

Att bli skådad – det omvända perspektivet

Att våga skåda den andre
Att våga bli sedd
i kroppens längtan, sårbarhet och tystnad
Kärlekens mysterium

Att lära sig detta
Att skåda med hela sitt väsen,

varje nerv och cell,

pulsslag och andetag…

bygger broar över oöverkomliga vatten…

 


The Reverse Perspective and the Normative Body

 

https://www.theatlantic.com/entertainment/archive/2016/01/why-the-british-tell-better-childrens-stories/422859/

 

 

 


S:t Mikael i S:ta Anna kyrka

Det är söndag.
Änglarnas dag.
Den heliga barnslighetens dag.
Fördomsfrihetens dag.
Det är som att tvätta fönster.
Fönster där havets salt i stormen drivit långt in över land och lagt sig som en gråvit hinna över redan smutsiga ytor. Visst tränger ljuset in i rummet. Man ser sig kunna röra sig utan att stöta omkull stolar och dra ner blomvaser. Och man slipper tända lampan mitt på dagen. Men utanför är allt bara skuggor och grövsta konturer.
Att tvätta sådana fönster rena och se ut är som att på nytt se världen utan fördomar.
Hur tvättar man sin blick?
Hur sköljer man sitt öga?
Hur blir man barn på nytt?
Vänd om.
Vänd ryggen till alla etiketter, förklaringar och beskrivningar.
Vänd dig bort från pekfingrets värld.
Det omvända perspektivet.
Släpp taget om alla världsförklaringars gigantiska grenverk och fall ner i din rot.
Ner i rottystnaden.
Den tystnaden renar ögat.
Sköljer blicken,
Tvättar världen.
Framkallar himmelrik.
Vänd om.
Det är söndag.
”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. ”


Pavel Florensky Martyr of the Reverse Perspective

Pavel Florensky, Martyr of the ‘reverse perspective’

By Stefano Caprio

He was killed on a December day at the height of Stalin’s terror. Priest, theologian, but also a valuable scientist. He collaborated on the country’s electrification and industrial modernization projects. He was scientific director of the Soviet Electrotechnical Institute. He saved the Lavra of St. Sergius, the most important monastery in Russia, from destruction. He revealed the secret of the icons.


Among the many Russian ”modern day martyrs” of state atheism, remembered in this centenary  anniversary of the Revolution, one figure stands out for its prophetic originality and the uniqueness of its destiny. The priest and theologian Pavel Florenskij.  He was shot on an unspecified December day of 80 years ago, in that 1937 which marked the pinnacle of Stalin’s terror. His execution took place in the wood in Sandormokh, in the extreme north of the country, together with the other prisoners of the ”ecclesiastic lager” of the Solovki islands, after its closure. His body was thrown into the mass grave together with the others, and today an altar in the wood recalls his sacrifice.

Unlike many other intellectuals, Father Pavel did not want to leave the country, despite having the possibility, and was never expelled. A convinced monarchist, to the point of hypothesizing a theocratic government under the leadership of the Church (following the inspiration of his teacher Vladimir Solov’ev), Florensky agreed to collaborate with the Soviet government. Before being a priest and theologian, he was a valuable scientist, and he collaborated on the projects of industrial electrification and modernization of the country. He taught mathematics in high school, directed a plastic materials factory, was scientific director of the gigantic Soviet Electrotechnical Institute; he succeeded in obtaining the post of superintendent of the Fine Arts, thanks to which he was able to preserve many treasures of religious tradition, starting with the great Lavra of St. Sergius, the most important monastery in Russia of which he was the curator on behalf of the government. This also allowed him to save, in a very daring fashion, the mortal remains of St. Sergius of Radonezh, the patron saint of medieval ”Holy Russ” whose relics are still venerated today in the monastery that bears his name, for which in 1400 the iconographer Andrej Rublev had painted his famous icon of the Holy Trinity.

Florensky had already been imprisoned under the tsars, after a fiery homily denouncing the execution of a revolutionary and patriotic soldier, Petr Schmidt, condemned for having requested the convening of a constituent assembly. Florensky was not yet a priest, and he delivered his speech before the other seminarians in Moscow; soon after he founded the ”Fraternity of Christian Struggle” together with his friends Ern and Elchaninov, also great philosophers of that period called the ”silver century” of Russia. They too wanted to achieve a revolution, starting from the Gospel and from the ideals of ”integral knowledge” and ”Christian wisdom”; another philosopher of the time, Nikolai Berdjaev, illustrated in some famous essays how much the apocalyptic and revolutionary Russian anxiety found inspiration precisely from the particular Christian vocation of Russia, from its ”spiritual mission”.

The participation of Pavel Florensky in the actions of the revolutionary government is therefore particularly significant, precisely because of his radical opposition to atheist and communist ideology in the name of a utopian ”Christian socialism”. For over 10 years he remained an active protagonist of social and political life, always vested in his priestly habit; he is credited with the words ”better to go to ruin with your country and your people than to feel you are on the right side without them”.

In those dramatic and turbulent years, he continued to write essays and treatises on theology, art and philosophy, which developed the principles of his main work, The Pillar and the Foundation of Truth of 1912, perhaps the largest text of Russian theology. His work was unknown  for many years due to censorship, and only rediscovered in recent decades, making Florensky a very current and popular author in the West. In one of his treatises, the Reverse Perspective, Father Pavel relaunched the authentic traditions of Eastern iconography, long forgotten in Russia, revealing the secret of icons precisely in the different relationship with the human person. While in the western perspective the vanishing point is at the opposite end of the gaze, the icon meets the contemplator, who can no longer remain merely a spectator, but is involved in the experience of the one who is represented in the image of the Archetype, the only true image of man, the Christ. Thus the martyrdom of Florensky and his companions becomes not only memory, but an experience of communion possible for all.Asia News

http://www.heraldmalaysia.com/news/pavel-florensky-martyr-of-the-reverse-perspective/40147/1


Den sjungande sången och den seende bilden

Ikonen och den gregorianska sången..

ja… vi behöver öppna oss för den gregorianska sången som sjunger oss…

vi behöver tystna mitt i den proklamerande psalmsången som missionerar, vill bygga makt

 

Det är söndag.

Den seende bildens dag.

Ikonens.

Den sjungande sångens dag.

Den gregorianska sångens.

Materians dag. Kroppens dag.

Brödets och vinets.

Sjung mig. Se mig. Gör mig.

Ge mig den heliga tystnad

där alla proklamationer,

maktpsalmer

och predikande världsförklaringar tystnar

Sjung mig min puls,

sjung mig min andetag

se mig mitt mysterium

Det omvända perspektivet:

Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.

 

 


Det omvända perspektivet III

 

Den gregorianska sången är för musiken
vad ikonen är för bildkonsten

Det omvända perspektivet

Lägg till det heliga mysteriet/eucharistin
och du står du mitt i mässans mysterium.

Det behövs bara en
Blick
under S.ta Annas valv.

Ett seende och himmelens fönster
är öppna och regnbågen
landar i ögat
I mitt ljus sedd, sjungen
och omsluten.
Av skönhet. I Philokalia.

Det behövs bara en blick
Och att våga vara i sitt seende
hemma
i våra liv.

I tystnad

Och himmel sjunker
Under ögonlock

Det omvända perspektivet

beskriver inte
predikar inte

men händer

Spiritualitet

God måndagsmorgon alla S:ta Annas sjungande änglar.

 


Det är söndag

Det är söndag.
Oväntad rymd.
Öppen dag.
Jag har gått vilse bland alla kalenderblad
och igenvuxna dar.
Jag har tappat bort mig mellan det ogjorda och bortglömda.
Men plötsligt står jag i en öppenhet utan krav.
Det är söndag.

Tänk att den äldsta betydelsen av det hebreiska ordet ”frälsning”
är: befrielse ut i öppen rymd!

Öppen rymd av outsäglighet.
Av gräset vått efter nattens regn.
Å vägar gulnar av fallande löv.
”Mitt ok är milt och min börda lätt”
Det är söndag.

Söndagsskönhet, öppen rymd.
Tystnad i vindpust och fågelljud.
Här finns min sorg.
Här ryms min värk.
I tystnaden står jag
rak i det oändliga.
Här omvandlas det som värker och det som brister.
”Mitt ok är milt och min börda lätt”.

Här med mig.
skriver poeten Tomas Tranströmer:
”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”
Jag tackar jag.
Tar emot. Det oväntade.
Det som öppnar sig.
Omkring mig.

Det är söndag.
Oväntad rymd.
Öppen dag.


”Skönheten finns i betraktarens öga” = In linear perspective you are the center of the cosmos…

…All horizons move out from you, the visual reference point.”

”Pictorial perspective that adds volume and depth to a two-dimensional space seems to be a realistic representation of reality as seen through the eye of the viewer. But actually it’s all artifice and lies. Reality is an ideological illusion.”

Archange-Mikhaïl-de-Roublev-déisis-de-la-Dormition-de-Zvenigorod

 

http://experimentaltheology.blogspot.com/2008/07/notes-on-theology-of-icons-part-4.html

 


Ikonen del 2


Ikonen del 1