… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Den fascinerande historien om de två systrarna צַלְמֵ֖ Zelem och דְמוּתֵ֑ Demuth, del 1

 

images

Det här är den fascinerande historien om de två systrarna

צַלְמֵ֖ Zelem och  דְמוּתֵ֑  Demuth.

Och tänk att spänningen dem emellan, syskonkärleken  kan vara så stark att den genomsyrar hela tidsepoker. Allt ifrån antiken fram till modern tid har dessa syskon lekt med varandra under de mest skilda namn. I det hebreiska språket är ordsyskonen mycket omhuldade. Tautologier kallar man dem nuförtiden, aningen nedsättande. I gamla testamentet är de älskade. Ord som i grunden tittar åt olika håll men som på  på ytan är nära släkt med varandra, syskon. Och så är det med  Tselem och Demuth. Vi möter dem i skapelseberättelsen.

Rowan Williams har i ett föredrag om ikoner uppmärksammat skillnaden mellan Zelem och Demuth.

Zelem. Den första stavelsen i namnet Zel syftar på skugga. Vi möter Tsel i psaltapsalmen 39;7 ”Som en skugga vandrar en man ” Zelem syftar på något flyktigt, bilder, föreställningar och gestalter som i sitt centrum bara är frånvaro. Tomhet, skugga.  Det som med skuggan av ett naket träd som faller långt ut över marken. I varje detalj likt trädet. Bara aningen förskjutet till sina proportioner.  Och så kommer någon och sågar ned trädet och skuggan blir kvar. Över marken. Som det kan bli när ett pudertäcke av snö snabbt smälter. När det mesta är borta ligger det ett pudertäcke kvar i trädets tecknade skugga. Och sågar vi ned trädet blir den pudervita bilden av trädets skugga ensam kvar på marken. En flyktig stund.  Javisst en bild, en gestalt, en avbild.  Till en sådan avbild skapade Gud mänskan. Till en skugga av det gudomliga. Till en drabbande kontur av frånvaro.

צַלְמֵ֖ Zelem
Så du skall inte göra dig en skugga av det gudomliga, lyfta upp det på altaret och dansa, sjunga och tillbe skuggan. Skuggan är tom. Det enda den har är frånvaro. Den kan inte hela. Den kan inte frälsa.

Därför var profeternas kamp mot avgudadyrkan så rasande, en strid mot skuggestalter som i sitt centrum var tomma på allt annat än frånvaro. De är bara produkter av mänskligt  tänkande, fantiserande och handlande. De är tomma på sitt objekt. Dit de pekar är det tomt. Sådan är Zelem. Till sina konturer överensstämmande men till sitt innehåll tomt. Och då förstår vi de vita martyrenas flykt ut i öknen under kyrkans första århundraden när konturerna skulle upphöjas till dogmer och alla skulle skriva under. Och då förstår vi ikonoklasternas rasande vrede mot alla heliga bilder, mot alla sköna ikoner som de uppfattade som flyktiga och falska  skuggor av trädet som var borta. Det enda ikonoklasterna förstörde var ju då bara bilder som blivit till att handla om sig själva. Och man kan inte tillbe skuggan av ett träd . Skuggans enda innehåll är frånvaro. Hur ofta stöter vi inte i vår tid och kultur på begreppet ”Guds frånvaro”, ”Guds tystnad”?

Och då förstår vi mystikernas ständiga opposition mot den formulerade läran, cementerade skuggor. Läran som pekord. Skuggor som pekar ut i det tomma.. Föreställningar, dogmer, läror är bara cementerade skuggor och vi skall inte göra oss ett beläte och tillbe dem. Vi skall inte tro på Tron. Om vi gör det så tillber vi i någon mening oss själva. (They’re the result of human activity. These are things that we have made. We engage in making an image we set it there outside ourselves and then we bow down before this alienated part of ourselves. The implication is that we are in some sense worshipping ourselves.) Rowan Williams.

Reformationsåren innebar ett krig mellan dessa föreställningar, handlingar och mänskliga beskrivningar som i sig själva  var likt skuggor, tomma på de objekt de sade sig beskriva. Det var alltså i någon mening som om kyrkan tillbad sig själv. Och det satte Luther fingret på. Genom tro allena avlastar ju förväntan på att där skall finnas ett träd. Vi nöjer oss med skuggan. Men att göra bilder av den, riter av den, handlingsmönster runt den, nej… inte.

(In the Reformation period what we see in there action against holy images in this country and elsewhere is a reversion to the conviction that the image is always primarily severed – shadow, phantom, nothing in itself…) Rowan Williams

Det var int Luthers fel, men en klar följd av reformationen att den blev till en kulturhistorisk katastrof i många sammanhang. Som tur nådde inte maktens armar ända ner på gräsrotsnivå så man förstörde inte belätena i Kumlinge, målade inte över muralmålningarmna i Finström. En skugga var allt detta. Tselem. Tomhet. Eller som det heter på grekiska  εἰκών.

 (Western Christianity had long since turned its back on the Eastern theology of the icon. Indeed it was the theologians at the Emperor Charlemagne’s Court in the 9th Century who were most critical of the theories coming out of Byzantium.    Some of their works could have been, and indeed some of them were quoted by anti-image enthusiast in the Reformation debates.) Rowan Williams

fullsizeoutput_8c1

Gud skapade mänskan till en skugga av sig själv. Till en mänska som inte har förmågan att skapa en närvaro utanför sig själv, en helig närvaro. Så allt vi gör är bara projektioner av vad som finns i vårt hjärta och våra sinnen.  Och när vi förverkligar dem står de där som skuggor, tomma. Förkroppligar en frånvaro.

shadow

2 svar

  1. Claus

    annars intressant men zelem är צלם och demuth דמות utan -נו (”-enu”= possessivsuffiv ”vår”). Så väntar jag med spänning på, vad du säger om דמות.

    11 mars, 2017 kl. 08:20

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s