… Philokalia… kärleken till skönheten……i teologi… i geometri… i rörelse… och i sång… i poesi… i analys… i sorgen och glädjen … i det spruckna…i tillbedjan

Det är söndag

image

”En man kom till tullgränsen invid den stora handelsplatsen. Han ledde en åsna som var lastad med halmbalar. På ryggen och fastbundna på sidan. Det såg ut som en stor hydda ur vilken en åsna tittade fram. Samt att man såg fyra små korta motvilliga ben röra sig under allt.

Tullinspektören stoppade mannen och tittade misstänksamt på uppenbarelsen. Han sade: Du måste nog tillåta mig att undersöka lasten. Jag kan tänka mig att du har en dyrbar skatt gömd bland höbalarna som du tänker sälja på den stora marknaden. Om det är så måste du först betala skatt för vad dyrbarheterna är värda.

”Sök om du vill” svarade mannen med åsnan. ”Om du finner något annat än halm, betalar jag vad än du begär.

Tulltjänstemannen löst på repen runt åsnans kropp och lät balarna falla ner till marken. Han stack händerna djupt in i balarna och letade.

Du är mig en begåvad smugglare, sa tjänstemannen. Jag är säker på att du gömmer något. Men jag vet inte vad! Så gå.

Mannen lastar åsnan på nytt, binder om och går till den stora marknadsplatsen.

Nästa dag kommer samma man igen, med åsnan packad runtomkring med halmbalar. Tulltjänstemannen stoppar honom, denna gång aningen vresigt, säger jag vet att det är nåt skumt och han sliter balarna av åsnan. Det är halmdamm i luften, det är halmstrån på marken, det är halmskärvar som flyter ut under åsnan och tjänstemannen letar.

”Ingenting!!!” säger den uppjagade tulltjänstemannen.

Så mannen med åsnan samlade ihop all halm så gott det gick och band om, gick över gränsen medan tulltjänstemannen står kvar på sin plats med halm i kläderna och marken täckt av strån och stönande hostande ”Ååååhhhk jag vet att det här inte går rätt till.”

Följande dag och följande dag, i tio års tid dyker denne man upp med åsnan och halmbalarna vid skattegränsen. Varje gång undersöker den nitiske tulltjänstemannen åsnan, han letade i manen, i munnen, under svansen, han kroppsvisiterde mannen. Fann aldrig någonting.

image

Till slut gick tulltjänstemannen i pension.

En dag strövade han omkring på den stora marknadsplatsen och när han såg sig omkring på de dignande stånden av varor och produkter i alla världens former och färger var det bara en tanke som fyllde hans sinne, vad hade denne man med åsnan hållit på med? Jag letade ju över allt. Igenom allt. Medan han mumlande för sig själv gick omkring såg han något bekant i folkmassan.

”DU!” ropade han. Det är ”DU”! Jag känner igen dig. Du är mannen som kom till tullgränsen i tio års tid med in åsna lastad med halm. Kom hit. Jag vill prata med dig.

Mannen kom fram till tulltjänstemannen som sade: ”Erkänn! Du smugglade någonting, gjorde du inte det?

Mannen nickade och log.

Jaaa, sade tulltjänstemannen. Det var det jag visste hela tiden! Du smygglade värdesaker till marknaden. Berätta för mig. Vad var det du smugglade? Berätta för mig, om du kan.

Mannen som fortfarande stod där och log svarade:

”Åsnor”.


Det mest självklara är vi blinda för. Vi tror att skatten finns i det vi äger, i det människor tänker, i det vi åstadkommer.
Vi har blivit blinda för det vi ÄR.
Det är söndag och temat är Guds omsorg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s